Aftonbladet – 11 november 1857, sida 1

CROGGONS Patenterade ASFALT-FILT. Taktäckning. Takfilt, ett material, som med lätthet och billigt pris förenar uthållighet samt oigenomtränglighet för väta ock är eldfarligt, samt öfverallt i Engl and, Norra Tyskland och Ryssland, hvarest det blifvit användt, vunnit utmärht irtroende; samt N po . Luktfri Patent-Filt, vilken, genomdränkt med för vatten oigenomträngliga äZ nen, är wan någon slags obehaglig lukt och som visat ig vara det minst kost-amma och derjemte mest tillförlitliga medel Ait skydda tapeter mot skada af fukt samt att egagna under golfmattor i rum och afhålla fukt från vägsar i magasiner och källare samt mångfaldiga andra dylika ehof. Dessa båda filtsorter, hvaraf såsom prof hitlkommit ett mindre parti, kunna få beses hos undertecknad, hvilen af Hrr Croggons Comp. i London erhållit deras uppdrag att såsom deras General agent för Sverge här bevaka eras angelägenheter, emottaga uppdrag och beställningar å deras fabrikat samt aw lemna alla de upplysningar, som. unna sökas. En tryckt praktisk anvisning, huru nämda filtsorter böra begagnas och som innehåller flere trovärdiga. ntyg om patent asfalt filtens användbarhet, har genom undertecknads försorg blifvit öfversatt och erhålles af hugade pekulanter kostnadsfritt. JOHN WENNBERG. Skeppsbron JV 52. a Beträffande ofyannämde taktäcknings-materlal Innehåller Tidningen Hamburger Nachrichten för den 19 istlldne Oktober fö jande: Fredagen i förra veckan kl. half 5 e. m. egde i Altonas omedelbara granskap åter ett intress örsök rum med ett taktäckningsmaterial, hvilket försök lemnade bögst tillfredsställande resultater. Uppfordrad der utaf Altonas Styrelse, anstälde byggmästaren W. A. Liedteke På sin verkstadsplats vid allen detta försök me oggons patenterade Aspbaltfilt ifrån Herrar Kern Curjars Generaldepåt i Hamburg i närvaro af ett talrikt för samladt publicum till största delen bestående af sakkunnige, ibland hvilka äfven voro ombud från Hamburgs och Altonas Styrelser. . För att ådagalägga detta materials säkerhet. emot eldfara, hvilket består utaf nöthår, västtråd lelar samt blår och Engelsk Asphalt, hvilka blifvit sammanvalkade till en fast väfnad, hade en liten byggnad blifvit uppförd på stolpar med ett tak af brädstump, hvilket ofvanpå var belagdt med Asphaltfilt. Uppå denna beläggning anbragtes en stark eld, med torr fast ved, som underhölls mera än en half timma. Sedan denna tid var förfluten, borttogs beläggningsmaterialet, då det visade sig att brädtaket derunder ej allenast var oskadadt, utan icke ens hada. blifvit brunt, hvarutaf följaktligen ädagalades att Asphaltfilten icke. meddelar och utbreder elden och i allmänhet icke if denna angripes. Så långt brasans eld sträckte sig utvecklade sig visserligen, i följd af den starka heltan och det fett och beck, hvarmed massan är indränkt, en gas, som förbrände i små lågor, men hvilka icke utvecklade sig och inom få minuter af sig sjelf slocknade, och endast få tum från brasans eld var filten. alldele kadad. Sedermera jades. eld omkring de fyra stolparna, hvarpå brädtaket hvilade, och omedelbart under detta påtändes en stor brasa, så all innan kort hela byggnaden råkade i full brand och instörlade: men i trots af den förfärliga glödhettan och fastän hela undertaket uppbrann, så blef den ofvanpå lagde Asphaltfillen icke genombränd, utan bildade ännu en bärd sammanhängande yta. Detta rön bevisade att en eld, som utbryter aiti ett med sådan filt. taktäckt bus,icke genom taket kan utbreda sig och tilltaga. De gjorda experimenterna tycktes väcka samteliga närvarandes tillfredsställelse. ant förbrännings