Aftonbladet – 9 november 1857, sida 2

des, afsked af sina föräldrär, och ännu sedan Hon stigit om bord, och. ångbåten. försatts gång, fortsattes: länge. afskedstagandet med vexelhyiftning af näsdukarne. Men: hamner försvann dock em gåug ur: synkretsen,; och Augnsta började. att: göra sig bekant med sit nya däge. . Hon blickade omkring sig: bland -Passagerarne: ingen kände hon, alla sågo likgiltiga ut, utom tvenne herrar i hvita sammetsmössor, som stodo vid. skorstenen. och med ögon, väpnade med lörgnetter,. fastsittande 1 ögonvrån, skarpt. fixerade henne, ty Augusta var verkligen mera än : vanligt vacker. Detta fixerande gjorde henne brydd och nästan skrämd, hvarföre:hon tog sin tillflykt till sidan af on gråhårigsherre, som satt ensam på en bänk och läste i en bok. De suto båda länge tysta, hvardera sysselsatt med sina egna tankar. Men Augusta,: som saknade sina föräldrar, från hvilka hon aldrig tillförene varit skild, suckade omedvetet gång efter annan, och detta väckte den gamle mannens uppmärksamhet,: ty han lade bort. sin hök och inlät sig med henne utisamtal, Detta fortgick en stund om likgiltiga ämnen, som kunde ligga inom en ung flickas kunskapskrets och intresse, tills den gamle herrn, som visade henne en faders vänlighet, gaf samtalet en förändrad riktning och gjorde henne några oförgripliga frågor om hennes egen person, dem flickan, hvilkens hela förtroende han tillvunnit sig,genom: sitt sätt och ädla utseende, i sin sinnesstämning kände ett visst själsbehof att uppriktigt och oförbehållsamt. besvara. Vid en viss punkt af samtalet afbröt henne den gamle herrn och utbrast: Ack, min söta flicka; — förlåt den gamle mannens alltför förtroliga och. mindre höfliga utrop! — edra föräldrar visste då icke, att Upsala sted har spärrat sig? Min Gud; hur skall jag då bete mig u-3