Aftonbladet – 5 november 1857, sida 3

a oo I Rikets ständers gemensamma öfverläggningar om! Reoligionsfribetsfrågan. Sjunde sommanträdet. i Friherre 5. Creutz började sitt föredrag med några ord om den förevarande frågans stora vigt, så väl med afseende på våra sanihällsförhållanden, som med afseende på den plats vi intaga bland nationerna! Han erinrade derefter hurusom religionsfrihetsprincipen vunnit ett allmänt erkännande i de flesta stater, och att, hvarhelst den lyckats göra sig gällande, hava dess svälsignelserika verkningar icke uteblifvit vå väl i afseende på folkens andliga utveckling, SOM, i als ende på industriel utveckling och materio förkofra: Religionsfrihetsprineipen, fullföljde take ren, har varit och är den egentliga driftjädera W mensklighetens utveckling från den ena kultargr den till den andra. Hade ej denna princip utöfvatsitt oemotståndliga inflytande, så hade aldrigen trimma af kristendomerss ljusbestrålat våra landar gren, utan hedendomen raeti dess mörker och fasor hade ännu omgifvit oss. GÅ nom religionsiribetbrincipen har afguderiet nödgatt vika för kristenP Omen. Genom religionsfrihetsprinci:pen Har protestantismen banat sig en väg till erkännande blend folken. Genom denna princip: har hierarklens och prestväldets makt blifvit bruten. Och det Cnna princip, som K. M:ts proposition afser att. mura med betydliga inskränkningar, införa såsorh -statsgrundsats äfven hos oss. Under riksdagens lopp har ett försök att lägga tryckfriheten i fjättrar strandat emot ständernas sjelf ständighet. Den frihet, som nu yrkas, är talfrihet, och är den af ett annat slag, så är den dock i grun: den densamma som den förra; och kan väl rimligt: vis. den ena tillåtas och den andra förbjudas ?Man frihet att hålla föredrag i alla riktningar af det menskliga vetandet,. men det andliga -vetandet . hat man lagt i fjättrar; är detta rättvist och billigt? Man hat talar om det svenska folket såsom ett fritt folk, men jag uppskattar icke högt den frihet, som lägger min tunga ibojor. — Den frihet, :som hindrar mig att tro, bekänna och dyrka Gud efter mitt eget samve: tes öfvertygelse oeh mina tankars uppfattning, är af föga värde, och fåfängt kallar sig ett folk, som sak. nar denna frihet, för ett fritt folk, ty hvarest icke tros-, samvetsoch. religionsfrihet finnes, der saknas ock en rätt politisk frihet. i Religionsfrihetens. vedersakares förespegla kyrkans undergång, ifall K: M:ts. proposition skulle antagas. — Har då kyrkan uppgifvit hoppet att längre kunna i andans och kraftens bevisning försvara sina läromeningar, eftersom dess sakförare. oupphörligt yrka på köttsliga. straff, såsom medel: för hennes upprätthållelse? -Eger icke. kyrkan någon säkrare grundval, på hvilken hon kan bygga sitt bestånd, då må hon ock fällä. -Är svenska kyrkan Jesu Kristi kyrka på jorden, då behöfverkon icke, får hon icke; kan hon ieke försvara sig med yttre våld. ; i Ehäru denna fråga endast rörer religionsfriheten och K.Mits proposition derom, så har dock den under diskussionerna här sönderfallit uti tvenne frågor. ; Det högvördiga ståndet har. nemligen kastat sig in på ett ämne, som. egentligen icke är. är i fråga, och uppkastat tvisteämnet . om statens. och k s enhet, men innan jag vidrörer detta. ämne heder jag att få upptaga. ett par yttranden af den siste vårde ta laren, hvilken jag icke anser böra lämnas oanmärkte. Han har sagt: att ingen af högsta domstolens le. damöter instämt i den uppfattningen af 1G regeringsformen, att religionsfriheten i tundlagen vore tillerkänd svenske medborgare. Jag har Hkväl högsta domstolens utlåtande i min hand, der justitierädet Thyselius uttalar sig för denna uppfattning. Meå honom ha 2:ne andra justitieråd förenat sig, samt justitierådet Alexandersson inom konseljen med justiestatsministern. Den siste talaren har, vidare förespeglat. oss, huru, ifall. religionsfriheten här skulle införas, läsare och baptister skulle bilda nya riken ibland oas, Jag Vet ej hvar den värde talaren hämtat dessa skräckbilder, ty i intet af do kinder, hvarest religionsfriheten blifvit antagen, har något sådant visat sig ega rum, Hvad vårt land beträffar, tror jag icke heller att man-kan spåra någon anledning till en-sådan förmodan, då bekännarne af de olika läromeningarne härstädes alltid visat höpsamhet och lydnad för de borgerliga lagarne. Deras önskan är blott att ogvakla af de verldsliga myndigheterne få tro, bekänna och dyrka sin Gud efter sin öfvertygelse, Ji övergår nu fill-den af det högvördiga ståndet framkastade teorien om statens och kyrkans enet, Denna teori bestrider jag på det allvarligaste och påstår: att staten och kyrkan i sina grundbegrepp :ro helt och hållet heterogena ting. De stå tillhvarIndra i samma förhållande som. elden och Vattnet. Dessa kunna aldrig sammanmängas, om de ock på hvarandr. kunna utöfva inflytande så: att elden kan IPPVärma vattnet, och vattnet släcka elden, men blifva dock hvar på sin plats, oförenliga. Detta visar kriften, och på grund deraf kyrkans egna symbola. n Det högvördiga ståndet har här märkvärdigt nog