Aftonbladet – 5 november 1857, sida 3

burit, vänta hjelp af staten; Detvore ingalunda rätt och riktigt att det allmänna skall under sådanafomständigheter träda emellan och hjelpa. Hvar skulle väl en sådan hjelp börja, och hvar sluta?: Bättre är att låta den lärdom krisen medför stäfja spekulations-lustan för framtiden. Hvad åter vidkom banken och dess ställning, trodde tal. att man väl under goda förhållanden kunde tänka på någon jemkning i förhållandet mellambankens va-luta. och sedelstock, men att man under närvarande förhållanden väl borde besinna sig innan man inläte sig på något dylikt. Vidare trodde han icke det skulle bidraga att stärka statens kredit, om två bland: ständernas verk samtidigt uppträdde såsom lånesökande. Att, såsom hr Lallerstedt alternativt fiöeslagit, söka ett kreditiv, trodde talaren åter skulle vara förenadt med sådana kostnader, att det kunde: anses billigt om en. sådan operation kunde verkställas till 13 å 14 ?,4, pro anno. Och kunde talaren så-ledes icke annat än anse motionen ganska betänklig. Han utvecklade vidare sina åsigter om riksbanken ställning och det sätt hvarpå den administreras, och: ogillade lika mycket det ena som det andra; han 0— gillade äfven vårt privatbankssystem, som han ansåg hufvudsakligen hafva orsakat krisen genom att hafva. satt i omlopp en onaturligt stor sedelmassa, och uttalade han sin förhoppning att regeringen ej mer skulle oktrojera några privatbanker. Men ehuru tal. således motsatte sig motionen i hvad den angick upptagandet af lån, instämde han likväl i den senare delen af densamma, som afsåg en lifligare omsättning med statsmedlen. Han trodde dock att regeringen skulle, då detta förhållande blifvit påpekadt, vidtaga de åtgärder i detta hänseende, som på henne. kunna ankomma, utan någon framställning derom från ständerna, hvarföre han uppmanade hr Lallerstedt att taga sin motion tillbaxa. Komme emellertid riksgäldskontoret att få en del : statens medel om hand för att utsläppa dem i rörelsen, önskade tal. att det ej måtte ske, såsom hittils, endast genom att lemna penningarne till hypo.teksföreningarne, som, då betalningsterminen kommer, förklara sig ej åtan de största rubbningar kunnu! fullgöra sina förbindelser, utan att om kontoret icke får antaga annan valuta än hypoteksföreningsobligationer, de åtminstone tagas såsom hypotek af andra lånesökande, på det kontoret må ega visshet att få igen sinå penningar. Slutligen erinrade likväl talaren om det samband.som eger rum mellan stater och länder i financielt hänseende, och huru räntan samtidigt stiger på alla ställen. Han sporde derförej huru länge man skulle anse det möjligt att vår industri skulle kunna fortlefva med fix ränta: Detenda verksamma, som under närvarande förhållanden kunde göras, vore, i talarens tanka, om K. M:t affäte en propbsition till ständerna om räntans frigifvande. — Hr Muren ansåg äfven räntans frigifvande vard enda medlet att åstadkomma någon lindring i de närvarande tryckta ställningen. Ala försök till åt gärder i-detta hänseende vore vanmäktiga så längd räntan är bunden. Ville man bemyndiga banken att taga lån, borde den få taga högsta räntan, som kan erhållas, och under denna förutsättning hade talaren ingen betänklighet vid. motionärens förslag. Skuld banken deremot utlåna penningarna mot 6 96, stan nade de ingalunda qvar i landet, sä länge räntan ut rikes är ;8 å 10 4. Ett sädant medgifvande att höj räntan öfver 6 4 har redan blifvit gifvet åt fransk: banken, och följden har varit att den fått behålla sit guld. :-Man måste i detta hänseende vädja till rege ringens sunda begrepp; och talaren hoppades att ho: icke-skulle uraktlåta göra en framställning i ämnet Tälaren: kunde icke fatta huru man i våra dagar kunde lagstifta så orimligt sorn att fixera räntan) Det vore liksom att under hungersnöd dekretera, att rågen ej här i landet finge kosta mer än 15 rår; medan den i andra länder kostade 20 aå 25. Följ den skulle blifva att ingen råg hitfördes. Sedan derefter yttranden afgifvits af hrr Alm gren, Wallenberg, Palander, Rinnman, Björck öC Danielson, för hvilkas anföranden vi icke i da; hinna -redogöra , uppträdde hr Lallerstedt åny: och förklarade, att han, med anledning af hvå som untler diskussionen förekommit, förändrade förd stå delen af. sitt förslag sålunda, att Yiks gäldsköntoret må, såvida hinder möter för uppta, gande af det beslutade statslånet, bemyndigas at till lindrande af den nuvarande tryckta penningställ ningen å utrikes ort, på kortare tid upptaga ett lång eller kreditiv till belopp af 2 millioner rdr silfverj samt -derå indraga medel och, till den delde för riksgäldskontorets eget behof icke erfordras, genom ut) låning göra dem fruktbärande. Och anhöll talaren att hans motion, sålunda mod difierad, måtte remitteras till statsutskottet, hvilket) af ståndet bifölls. i s i — — se 1