Aftonbladet – 5 november 1857, sida 3

ålimänhet rört sig omkring allmänna fraser, m 3uds ords öfverbevisande makt i denna fråga, h nan visligen förbigått eller förtegat. Det kuad visserligen löna mödan att vidlyftigt häröfver tala, men jag beder att blott få dels hänvisa till hvad jag förut i ämnet yttrat, dels till den i symboliska böckerna innehållna vederläggning af det högvördiga ståndets åsigter rörande statens och kyrkans enhet. Jag yttrade nemligen, att enligt såkens natur och Guds ord det andliga och verldsliga regementet icke få sammanblandas; hvilken sammanblandning äfven Luther på flere ställen bestrider, och att i evangelium synden förlåtes, i den borgerliga lagen straffas. Jag bestrider vidare de af det högv. ståndet framkastade teorierna om statens och kyrkans enhet, på grund af de symboliska böckerna, som tydligen tala häremot och lyda i åtskilliga dess hufvudartiklar sålunda: Om Biskoparnes kall och Embetes kraft är i förtiden vordet mycket disputeradt, och nägre häfva oskickeliga sammanblandat Predikoembetet och thet verldsliga Regementet. FThenna falska förmängelse hafver varit en stor orsak till många häftiga krig och förderfliga uppror och tvedrägt m. m. På ett annat ställe heter det: Thetåa Biskopskalls och Embetes magt brukar man allenåst till att lära och predika Guds ord, så ock till att utdela Sakramenterne ibland många eller ibland få. Thy thermed gifves icke timmeliga utan eviga håfvor m. m. ;Therföre medan Predikoembetets kraft meddelar oss eviga håfvor, och varder allenast genom Ordzens tjenst brukat och öfvat, förhindrar thet intet thet Werldsliga Regementet, likasom konsten till att sjunga icke heller hindrar thet Werldsliga Regementet; Förthy thet Werldsliga Regementet umgår med andra saker än som thet helga Evangelium. Werldslig Öfverhket skyddar icke våra själar, utan våra kröp par och andra Lekamliga ting emot utvertes våld och uppenbar orätt och straffar menniskona med Svärd och Lekamligt straff, på thet hon må behålla Werlåslig rättfärdighet och frid. ,Therföre skall man dessa båda Rejgementen icke sammaänmängia; thy thet andeliga Regementet hafversin synnerliga befallning till att predika Evangeliuna Thet skall icke inträda uti ett annat kall m. m. Till slut säga dessa. hufvudartiklar: Petrusvi 1:sta Ep. 5 kap. förbjuder Biskoparne öfva Herradömesoch Werldsligt välde i Församlingens, och till sist: Men om the sådant ingalunda efterlåta vilja, måga the sjelfve betänkja, huru-the Gud therför räkenskap göra kunna, att the med sin hårdnackenhet orsak: till afsöndring gifvit hafva. De teorier, det högv. ståndet uppstält om den så mycket -beprisade enheten, behöfva således icke mycket onitvistas, då kyrkans egna symbola ådägalägga att staten och kyrkan sicke skola sammanmängas.. Men icke nog härmed, de ha gått så långt, att de rent af äteslutit hela presterskapet utur representationen, såsom innehafvande ett helt annat kall, ett kall för: det rike som ieke är saf denna verlden, något som: prelaturen: dock i allastider frågat föga efter, eme— dan: det. alltid varit angenämare att vara församlivgens herrar, än dess tjenare för Jesu skulls, såou apostelus vilja. var. Detta är en af hufvudgrunderna hvarför det iöjgv. ståndet motsätter sig religionsfrihetep, ty man fruktar att. den:fria forskningen och det fria predikandet skall uppkalla folket utur. okunnighetens och: vidskepelsens dvala och sätta det högv.ståndets, mot kristendomen stridande; politiska välde på spel Efter att ännu en gång ha erinrat om religions-rihetens: betydelse såser vilksoret för en sann borgerlig frihet, samt derefter påmint med hvilkem slädje konungens löfte om Teligionsfrihet mottogs på rikssalen, slöt, talaren, med uttryckandet af den Törhoppning, att det Skulle vafa förgäfves somväkt äre; .s sökt att besegla stenen med okunnighetens oc;h-yj dskepelsens fjättrr. . Den stora frågan har qppsti.tt ander deras djupa sömn; och utur denr.a uppstå .ndelse skall den flyga ut, et fridens härgta På död vo vingar kring; verlden och från hjerta till hjerta, Från hydda till hydda vittna: att Öns ord äF fritt och icke bund etis SRA ——L