Aftonbladet – 3 november 1857, sida 3

de under handklappningar förklarade att Frankrike icke erkänner någon annan Gud än förnuftet, å den andra katolicismen, som säljer syndaförlåtelse för penningar. Talaren trodde äfven, att 1 i den kungliga. propositionen, hvaruti tillåtes utträdande ur statskyrkan, skulle hos. allmogen väcka en vemodig känsla. Det myckna ropet i denna fråga skulle aldrig hafva. uppstått, om det varit församlingarne tillåtet. ati. sjelfva välja de prester, för hvilka de hade förtroende, och om presternas åflöningssätt vore mera lämpligt. En främmande prest kommer till en församling obekant med personerna och sedvanorna; han blifver missnöjd med aflöningen och det går stundom derhän, att presten genoffi lagens handräckning låter rikna skylarne på marktn och utmäter dem. Detta harmar bonden, misshälligheter uppstå och barnen som se detta förhållande, med hvilka tankar om presten skola de uppväxa? Men den misshöällighet som uppstår, den underlåta icke proselytmakarne att begagna. Så inträffar affall och den straffande lagen når de oskyldiga, men icke proselytmakaren, som håller sig bakom och går fri. Ehuru derföre K. M:ts förslag icke bör bifallas, så må derföre ej heller. landsförvisningssträffet i dess mr rande utsträckning bibehållas, utan betänkandet återremitteras för jemkning i utskottets förslag. Hr Adlercreutz vände sig mot åtskilliga föregående talare och ansåg hufvudsaken vara vår läras öfverensstämmelse med den heliga skrift, icke så mycket huru enheten skall bevaras eller återställag. Religionsfriheten kan icke egentligen afse vår frihet i förhållande till Gud, hvarmed lagstiftningen icke har att befatta sig; dem senare måste gå ut på att befria menniskan från andra menniskors inblandning deri. Man har sagt, att samhället äfven har sitt samvete, sin tro; men detta kunde talaren icke gilla. Samvetet är Guds röst uti menniskan, till detta talär Gud, men hurvw talar Gud till statens samvete? Hvarje stat skall en gång falla, men individen är odödlig, detta gör en väsentlig skilnad; och staten är kristen endast derigenom, att individerna äro kristna. Man må derföre icke i denna fråga förblanda staten med individerna. Och om Kyrka och stat skola stå i förhållande åf själ och kropp, så må man icke göra kyrkan till statens tjenarinna. -Talaren åberopade för öfrigt sin reservation, och motiverade ett förslag till de kyrkliga förhållandenas ordnande. Då emellertid talaren hade föga förhoppning att få detta förslag antaget af ständerna, så ville han yrka bifall till K. M:ts förslag. Sakramentallagen borde äfven upphäfvas; ty då röddop är tillåtet, hvarföre skulle icke äfven nattvarden kunna få af andra personer än prester utdelas? Lektor Sonden kunde icke finna någon fördel deruti, att sektväsende finnes, och: den splittring det medför alstrar icke derföre något; sant kristligt lif. Män talar så mycket om sanningens segerkraft, om Guds löfte i detta afseende o. 8. v. Att sanningen skall segra, derpå tviflar ingen; men Gud har aldrig lofvat att sanningen skall segra inom hvarje enskilt själ eller hvarje enskilt samhälle. Han säger tvärtom, att han skall sända kraftig villfarelse, och denna hotelse har redan gått i fullbordan. Man har så mycket att tala om civilisationens och humanitetens fordringar i våra tider; men jesuitismen, som en gång varit förvisad af sjelfva påfvemakten, hvars förnämsta stöd den alltid varit, den uppträder nu med förnyad kraft och den krassaste af.alla sekter, mormonismen; har äfven i vårt land vunnit talrika anhängare. Man söker lugna oss genom erfarenheten och påstår att religionsfriheten i andra länder icke mar kätolicismens framsteg, men man nedsätter i sådant fall. siffrornas värde. -Man säger att Sverge icke är någon bördig jordmån för katolicismen; icke ännu, -mendet kan väl blifva det, sedan jordmånen hunnit bearbetas. Man har icke hört af någon sådan split och .tvedrägt i länder, der religionsfrihet finnes, heter det. Men skrifter, som äro i hvars mans hand; försäkra dock motsatsen. I sjelfvå mönsterländet Amerika finner man att i samma församling finnas flera kyrkor för olika bekännelser jemte hvarandra, der predikanterna förkättra den ene den andre för att vinna så många församlingsmedlemmar sommöjligt på sin sida. : Då nu emellertid faran för oss redan är inne, hvad är att göra? Ingenting annat än att se faran rakt i-synen oeh möta den. Om enheten är ett önskvärdt godt, så bör man icke så strängt hälla på densamma, att man till slut får endast skuggan qvar. Landsförvisningsstraffet, som man nu icke vågar tilllämpa och som ieke träffar de skyldiga, bör afskaffas. Under Luthers tid var det i Tyskland med dess. många olika små stater icke svårt att landsförvisa, straffet var dås icke hårdare än det som nu träffar mången hos oss för fattigdom, att förflyttas från en församling till en annaän. Att genom. denna förändring K, M:ts förslag i och med detsamma skulle vara antaget, kunde talaren icke finna; ty detta förslag erbjuder i alla fall alldeles tillräckligt med anmärkningar.