Aftonbladet – 3 november 1857, sida 1

konungens uppdrag tillträda wikaratet. Eu faktum är det, att detta steg ej längre kunde underlåtas. Detsammas konstitutionella laglighet har blifvit erkänd af liberala statsrättslärde, specielt af kammarrättsrådet Rönne uti hans förträffliga Staatsrecht der preussischen Monarchie. Andra, t. ex. doktor Heffter, 1:damot af öfvertribunalet och ordinarie pr sor vid universitetet i Berlin, lära dock yttrat betänkligheter. Enligt desse mäns åsigt kan den befintliga luckan i författningen icke fy!las på sätt som skett. och äfven ctt vikarint på förordnande af konungen skulle hafva ce fordrat kamrarnes sammankallande, emedan konungen ingalunda utan alla omständigheter eger att på en annan öfverlåta sina funktioner. Jag kan ieke gå i borgen för, att detta verkligen är Heffters åsigt. emedan så endast ryktesvis berättas, och en preussisk tjensteman i dylika fall vanligen plägar taga sig tid, innan han offentligen yttrar sig. De aotvan antydda betänkligheterna hafva doch i alla fall uttalats af jurister. och man påstår till och med. att det satts i fråga. huruvida icke domstolarne borde uppskjuta verkställig heten af cn utaf prinsen af Preussen undertecknad dödsdom. Rönnes åsigter åtnjuta cenrellertid stor auktoritet, och det torde icke hafva sig så lätt att draga i härnad mot åtgärden. Man har också anmärkt i diplomatiska kretsar, att drottningen af England åtskilliga gånger under sin sjukdom af egen makt och utan parlamentets medverkan uppdragit åt prins Albert, till och med innan han ännu var prince consort. att tills vidare öfvertaga regeringsbestyren. De liberala publicisterna hier 1 landet hysa också intet tvifvel om den vidtagna åtgärdens laglighet. De omständigheter, som beledsagade densemma, äro icke utan intresse. Onsdagen den 21, så berättas det, hade konungen, uti ett ögonblick af fullt medvetande, yttrat, att göromålen måste hafva hopat sig. Jan, Ssvarade drottningen. och du skall icke ännu på lång tid kunna er öfvertaga arbetenas ledning. Måhända gjorde du klokast om du för någon tid uppdroge högsta ledningen åt din broder Wilhelm. Konungen skall, enligt om berättelse, ej lemnat något svar härpa. men enligt en annan uppgift hade hans svar ej varit fullkomligt instämmande uti drottningens åsigt. Han skall hafva antydt sin förhoppning att snart åter blifva i. stånd att sjek arbeta. Frågan förföll emellertid, och äfven ett nytt försök den 22 skall ej haft något bättre resultat. Då inträdde den 23 om morgonen en märklig förbättring. Efter frukostmåltiden förklarade doktor Schoenlein konungen så återstäld, att han kunde vidtaga sina anordningar. Strax derpå kallades von Manteuffel genom en telegrafdepesch från drottningen till Potsdam. Depeschen innehöll, att han genast skulle komma. utan att något skäl uppgafs. Ministerpresidenten tog en extra-träng och begaf sig till Sans-Souci. Här underrättades han af drottningen om den förbättring af konungens helsotillstånd som inträdt. Försigtig såsom alltid, lät hr v. Manteuifel sammankalla konungens läkare, och emottog deras förklaring ö ver konungens lagliga befogenhet att anordpu om styrelsen. Derefter begaf han sig in uti sjukrummet. Konungen lag till sängs, och drottningen stod bredvid honom samt hade uti sin hand den redan för längesedan i beredskap hållna kabinettsordern. Vidare omgafs konungen af öfverstekammarherren, gener fältmarskalken grefve Dohna. en af de drift gaste och beslutsammaste medlemmarne af den yttersta — feodalbögern, samt slutligen, bakom en sängskärm, prinsen af Preussen och hans son, prins Fredrik Wilhelm. På en förnyad anmärkning af drottningen, att hvilan från statsgöromålen skulle kraftigt befordra konungens tillfrisknande, frågade konungen. om prinsen af Preussen vore närvarande. Prinsen svarade med ljudelig stämma: ja! och framträdde åtföljd af sin son. Drottningen uppläste nu ordern sats för sats, och konungen svarade sitt ja för hvarje sats. Man gaf honom derefter pennan i handen, och han undertecknade kabinettsordern. Manteuffelk kontrasignerade densamma, skyndade sedawu till Berlin och sammankallade ministrarne, hvilka alla bifogade sina namn. Nu herrskade ännu någon ovisshet om prinsens af Preussen afsigter. Denne tillkännagaf genom telegrafdepesch sin ankomst till Berlin den 24 och lät denna dag till ministeren inlemna den förklaring, som ni lärt känna genom de preussiska bladen. , Ehuru utgängen således icke utfallit emot feodalpartiets önskan, så har dock prinsens dekret af den 24 Oktober (hvars utfärdande partiet, såsom det vill synas, icke anat) likväl i alla händelser dragit försorg om, att hans ställning icke kan misstydas. Han har nemligen uttryckligt förklarat, att han blott enligt uppdrag: af konungen öfvertager ärendenas ledning på konungens vägnar samt endast är sin broders vikarie. Dermed är äfven den ganska begränsade maktfullkomlighetens och regeringsmaktens ansvarighet tydligt betecknad. Den nära förhanden liggande faran, att göromålens fullföljande efter det gamla systemet; under det prinsen i sjelfva verket blott fungerar såsom ett slags sekreter åt konungen, kunde tillskrifvas hans initiativ, är dermed på sätt och vis neutraliserad. Ti positiv gagnelig verksamhet är prinsens varande ställning icke lämplig. Men måhän skall han i negativt hänseende kunna afvisa mycket, som står i strid med hans öfver gelse, derigenom att han fördröjer utf till dess hans kungliga broder blifvit åter Sådan anse prinsens vänner hans ställning, öfverensstämmelse med den af honom offentliggjorda förklaringen, och denna betydelse eger framförallt sjelfva förklaring Allmänheten å sin sida insåg, att vikariatet icke kunde undvikas. och lemnade icke obemärkt, att prinsen främst uti sitt dekret förpligtade sig att samvetsgrant iakttaga författningen. I, detta hänseende meddelas det högst betecknande sakförhållandet. att inrikesroinistern Ye mr NGT TCE TIIMUSL