Aftonbladet – 20 oktober 1857, sida 3

LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Borgareståndet. Diskussionen t läroverksfrågan. (Slut fr. gårdågsbl; He Stolpe. Klagopunkterna mot ÅR eten hänföras till tre rubriker, språkordningen, mångläsningen: och Bildningslinieroa: Dessutom hade en ganmäl önskän tillkonimit att få Bryta stafven öfver de, klassiska språken, hvilka, som det heter, kunde åka åt dig. Öfvår den första ville han ej yttra sig, emedan Hän ej tilltrodde sig att förstå saken; Han lutade dock för sin del till tyskan, men ville ej fördöma dem söm tänkte ahnorlinda. I et: exper rimenteraude i detina väg såg han ingenting farligt. IT allmänhet hade mycket ofog drifvits med reglerbrentörande; i ställöt att man endast Hort fastställa vissa kunskapsmätt; som vid vissa stadier skul18 vära absolverade, och lemna Skölstyrelsårna måkt aft indm dessa gränsor havdlå fritt. Beskylläibgen för mångläsning vore fallt befogad, men felet härtill låge ej i främsta rummet hos skolstadgans förfat (are, utan i tidsötvecklingen och HKös rikets ständer sjelfva, ty från dem hade: yrkandet på förhöjda fordringar i kunskapsämnenas mångfald utgått. Dessa anspråk häde-8j på annat sätt kunnät uppfyllas än genom tilläggandet af. ständigt nya ämnen, och resultatet ry blifvit månglåsningen. Den tredje öfverklagadå pufikten, ellör bildningskäidrnat. splittring, vore derföre ett bakslag som representationen väl för tåla vid. Allt hade kommit af den grusdoriktiga föreställfingen att den rdäla öch humanistiska undervisningen kunde bibringas i samma Järoverk. De kunde, i talarens tanke, till följd af sina olika sjflen; ej förenas. Om derför någon reform skulle ske, borde man återgå från det nuvarande sysfemet och inrätta särskilta läroverk för de reala och särskilta för de humanistiska studierna. Sådant skulle visserligen. förorsaka kostnader, men för så vigtiga saker borde man ej sky sådana. Föröfrigt föreföll det talaren, som frågan, i likhet med så många andra; fätt det ödet att blifva en politisk partifråga. Man vill bränna den nya skolstadgan, men endast för att på samma gång få. brävng ecklesiastikministern. En talare håde nämt skollärarnes dåliga löner; Ja, .derati torde måhända orsaken till skriet ligga, liksom isvårigheten ätt frångå eu gammal vara, När 1849 års grundSstser i skollägstiftning skulle tillämpas, Fönte de motstånd från skollärarhes: sida, men de ha fu vänt fig dervid. Kommer så hu en by författning; och de klaga åter, Talaren bhade. sina misstankar,