Aftonbladet – 20 oktober 1857, sida 2

jur hvarje drag. Då han fick se syåtersonen, ljusnade hans uppsyn öck han räckte hönörn banden. Nora hade emellertid sett nog, för att af fadrens utseende glutå, att Hän icke erhållit några penningar i förskott; Hon reste sig suckande, och utan att göra några frågor lemnade hon rummet, :nder det Hehrik och gubben Stein vexlade dt och utbytte helsningar. Då Nora gätt ut, sade gubben: re Nå, kära Henrik, hvad säger du om ällt det elände, som Nora dragit öfver oss genom sina olycksaliga infall? Har du väl i hela ditt lif hört något mera barockt än att en ung flicka. på egen hand inlåter sig på dylika fö retag? Af ett dylikt tilltag Kunde man icke vänta alt Hon skölle åkörda ånnat än förakt. Detta här äfven inträffat; och Nora står der nu förskjuten af alls; utar arbete,, Bästa morbror, det gör mig mer än ondt att Nora blifvit så illä bedömd och behandlad af fördomsfullt folk; mek jag finner ingentihg tådelvärdt uti Hennes försök. att förbättrå sina framtida Utsigter; Tvärtom; tycker. jag det ligget fågot storsint i Noras företag. Det bevisar ätt hon tänkt och reflekterat öfver sitt köns ställning samt att hon insett det rättsvidriga och beklagansvärda uti den närvarande sakernas ordning. Om vi noga skärskåda förhållandena, så ligger den största orsaken till det sedliga och e onoMiska obestånd, som råder ibland då fåttiga qvinnorna, just deruti att de , iokö kunna skapa sig en oberoende ställning genom sitt arbete. Huru män än betraktar sakens måste man medgifva att det är ganska illa stöldt för qvinnar. Samhöllet, som gjort Få mycket för att bereda mannen utvägar till sin bergning, har deremot gjort ingenting för att qvinnan skall få lära sig något eller kunna arbeta sig till en hederlig utkomst. Nej, tvärtom; semhätlet, som alldeles glömt 3n2 skyldigheter emot qvinnan, har deremot vid hernher fel och svagheter fästat en genom lifvet gående vanikra,; och mån Härioke betänkt, att just det elände och det armod, hvarmed den 1at