Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

KONGL. TEATERN. Mil Bournonville uppträdde i går afton första gången såsorh Fides i Profeten och ådagalade såväl ett noggrant studium och mycken värma i framställningen af rolenö dfamatiska del, som en betydligt utvecklad konstfärdighet i dess lyriskaj och det lifliga erkännande, åtföljdt af framroöpningar, som härför egnades den unga sångerskaii, thåste anses väl förtjent, äfven af den, som minnes mill Normanis djupa alttoner och denna den moderliga förtviflans energi, som fru Romani utvecklade i samma rol, om det än nade varit att önska det mill Bournonville debuterat inagot med hennes ungdomliga lifiighet mera öfverensstäm : ande och mindre larmoyant parti än Fideg, hvars smärta emellertid ibland yttrar sig på ett något eget sätt, t. ex. då hon, modren, förtviflad, förnekad af sin son och nyss tvungen att afsvärja sig honom, strax derpå utbrister i temligen dansanta rulader och löpningar, hvarvid åhöraren väl kan med korgosserne instämma: Hvad är det här? MIl Michal har säkert aldrig gifvit Berthas parti bättre än denna afton. Hon var vid förträfflig röst och spelade med en värma och hänförelse, som i vissa scener närmade sig inspiration. Hon belönades med enhälliga applåder och inropning.. Äfven hr Strandberg sögzom Johan rönte likaledes Ifligt bifall, så ofta pariiet och den larmande instrumenteriagen tilläto hans herrliga röst att göra sig gällande, och han gaf rolen med god dramatisk bållning, särdeles i kyrkscemen och under profetens sista sång: Skänk il! Låt saften svalla. Af de trenne vederdöparne, som nästan intet annat hafva att göra, än att, hvarje gång de uppträda, från förste akten till den sista, undfägna med den gamla, torra melodien till Ad ros, ad salutarem undamp, spelades Jonas, som förr gafs af hr Luadberg, nu af hr Dahlgren, hvars säng var ganska förtjenstfull, i synnerhet i trion med Zachariag och Oberthai i tredje akten. Äfven hrr Uddman, Walin och Sandström gåfvo sina roler till allmän belåtenhet. Hvarföre trion emellan Bertha, Fides och profeten i sista akten äfven nu uteslöts, då den är en af de här tämligen sparsamt före