Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

hållet underkufvade af kärleken, om du för ett år tillbaka samtyckt till föreningen emellan mig och Henrik. Ditt afslag, ditt förbud att Henrik icke mer fick besöka oss och dina bemö danden att öfvertala mig till ett giftermål, som jag afsgydde, allt uppväckte och äterlifvs.de min känsla och mitt medvetande af att samhället var orättvist emot qvinnan. I wtället att öfverlemna mig åt sorg och hopplöshet, sade jag Henrik att vi, enligt din vilja, måste skiljas för en tid, och då han trofast och uppriktigt räckte mig sin hand till afsked med de orden: Nora, natt och dag vill jag arbeta, så att jag kan försksffa mig en inkomst, tillräckligt stor för oss båda — då lade jag min hand i hans, sägande: Ingen annans maka än din skall Nora blifva; men äfven hon skall arbeta dag och natt för att göra skiljsmessan oss emellan så kort som möjligt. Dagen derpå beslöt jag mig för att lära ett handtverk och att trampa alla dessa dumma fördomar under fötterns, som beröfva oss qvinnor utsigter till friket och sjelfständighet. Nora tystnade, och fadren förblef gtillatigande en lång stund; derefter höjde han hufvudet och fästade sina sorgsna ögon på dottren, sägande: Jag skulle heldre ha sett dig i din graf, Nora, än velat upplefva den dag, då jag skulle få höra dig göra en dylik bekännelse som denna, hvilken kan innefattas i dessa ord: Jag har irampat min egenskap af qvinna under fötterna och står nu framför dig, min far, såsom en slags amazon, den der beslutit att slåss med mannen om hans rättigheter. — Nora, Nora, jag förutspår att du genom din djerfbet och dina oqvinliga tänkesätt endast bringar dig sjelf och oss alla i ofärd. Pappa, sade Nora med mild och vek röst, i det hon böjde sig fram och fattade bans hand, den hon kysste med barnslig öm