Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

vård utan betalning, och 27 hafva betalt 8 sk. bko om dagen. Utgifterna för året för inrättningens underhåll hafva utgjort: för mathållning till barn och betjening 2957 rår 2 sk 8 rst. bko; ved och stenkol 750 rdr 30 sk. 8 rst.; aflöningar 1147 rår 13 sk. 4 rst.; lyshållning 128 rdr 32 sk.; tvättkostnad 233 rdr 37 sk. 4 rst.; medikömenter 261 rdr 31 sk. 2 rst; renhållning 80 rdr; kostnaäcr för fastigheten 112 rdr; skatter, tryckningskostnader och inkasseringsarfvoden 203: 39. 6; tillsammans 5.876 rdr 12 sk. 8 rst. Deremot hafva inkomsterna uppgått tili 10,086 rår 40 sk. 8 rst, deraf 4081 rår 16 sk. subskriberade medel och 4477 rår 18 sk, andra gåfvomedel, af hvilka senare det betydligaste beloppet utgöres af den recett på kongl. operan, hvaraf hr Alois Ander skänkt inkomsten till den ifrågavarande vårdsåöstalten. Summan deraf uppgick nemligen till 1509 rdr 9 sk. 2 rst. Vid 1856 års slot utgjordes inrättningens behållning af 40,193 rdr fastighet och iaventarier samt 15 461 rdr 45 sk. 11 rst. i köntånt kapital; — O 3: den af Göingepresterna föranstal:ade opinionsyitrinzen från skånska presterskapetg sida i afeeende på religionsfriheten y tras i senaste nir af vEvangelisk Kyrkovän: Då opinionsyttringen? tillställare tala om den enhällighet, hvarmed prasterskapet här sörenat sig om landsförvisningsstraffets bibshliande, 8å förstå vi icke detta. Pastorerna i Lunds stif: äro 220, obefordrade prester omsring 180, lärare vid elementarskolorna, hvilka också varit anmodade öm underskrif, äro väl omkring 60, zåledes bela antalet, som haft tiilfälle att underskrifva, belöper sig till 460. Af dessa hafva ungetär 240 röstat ett bestämdt jag återstå således 220, som antingen röstat ja med vissa omöjliga vilkor eller med inskränkning-til utländningar, eller ock röstat aej, eller ailde!es icke velst befatta sig med denna opinionsyttring, hvilka senar2, enligt tillstöllar es eg.t förslag, skulle räknas för itt batva sagt nej. fnhälligheten består således deruti att 240 sagt ja och 220 icke förenat sig i detia omdöme, Huru kunna da konrektsprosten Schaar Komp. het dristigt äga till Kongl. Maj:t, att Lunds stifts äldre och yngrs prester nästan enhälligt uttslat den inskan, att landsförvissingsstraffet må bibeaållar. Det är så längt ifrån en erböälligt uttalad önskan, att det tvärtom är en obeydlig pluralitet, som uttalat en sådan önskan, nedan en ganska betydande minoritet allde!ea ioke uttrsökt någon önskan. Är detta ärligt och eftertänksarät, att träda inför Kongl. Maj:t med slika uppgifter, och är det sannorikt att en dylik böneskrift skall kunna inverka på regering och ständer? Och huru har tenna knappa pluralitet blifvit vunnen? Den är icke en följd af föregående undersökning och diskussion af frågan; Vid ett offentligt möte äro vi öfvertygade, att utgången skulle blifvit en helt annan. Presterskapet hari ailmänhet hållt sig på afetånd från religionsfribetsfrågan, hvilken det helst visat ifrån sig såsom n otreflig och farlig sak att vidare inlåta sig på. Det var då icke underligt att pluralitet vanns för landsförvisningsstraffet. Vi undra blott öfver att denna pluralitet ej blef större. Visst är också det; att om Dan. marks och Norges prester kommit att 1845 och 48 röata om religionsfribet skulle gifvas åt de båda länderna eller ej, skulle fertalet lika säkeft afstyrkt denna sak, som flertale nu eft-r 12 eller 9 år alldeles icke vill vars af med religionsfriheten. Vid tanken härpå förlorar den knappa pluralitetens votum all slags vigt och bstydelse.n