Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

dom, klagade jag i mitt hjertag förbittring öfver den brist på sjelfständighet, som visade sig inom mitt eget kön, och gjorde att det, j ikhet med hästen, genom okunnigheten om sina krafter, lät mannen hålla tyglarne så korta, att man nära nog lemnat oss ingen utväg till en hederlig och tillräcklig utkomst. Om aftnarne, sedan du lagt dig, studerade jag bibeln för att erfara, om i den fanns något som antydde att qvinnan skulle så utestängas ifrån alla menskliga rättigheter; men ingenstädes i den heliga skrift fann jag det; rutan jag insåg snart, att mannen med styrkans och förtryckets rätt frambragt detta slaflit, som ännu i våra dagar qvarstår, genom fördomar och inbillningar. Just under den der tiden resommenderade pastorskan H— mig till häradshöfding D—s, för att gå der i huset och sy. Fru D—, som är mycket god, behandlade mig väl; och jag satt inne hos henne och sydde. Derigenom blef jag vittne till alla samtal emellan henne och hennes man. Häradshöfdingen ifrade för qvinnans myndighet, och han var den första och enda jag hört yttra den önskan, ati en slöjdskola skulle inrättas, . der obemedlade flickor kostnadsfritt kunde få lära sig ett efter hvars och ens anlag och kroppskrafter passande yrke. En afton under det vi arbetade, kom han in till sin fru med en uppslagen bok och läste högt ur den för henne. Det han-läste kade till titel: Qvionans naturliga höghet. Jag slukade orden och då jag kom hem kunde jag icke sofva om natten; ty allt hvad häradshöfdingen hade läst, återljöd i min själ. Ifrån den stunden hade jag fått en orubblig öfvertygelse om att qvinnan och mannen voro tvenne väsenden med lika anspråk på allt som kan bidraga till deras förkofran, utkomst, bildning och förädling. Karske skulle alla dessa tankar och upproriska känslor blifvit helt och