Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 2

strat under denna herrliga frihet, att det blifvitsett föremål för hvarje mans beundran, som tar i betraktande den korta tid det varit koloniseradt. — — Denna koloni åter (Virginien) blef till stor del koloniserad under senare delen af Karl I:s tid och under tyrkazeloternag usu:pation; och den anda, som då infördes, bar alltssdan fortfarit, så ::t vi, med undantag af några få qväkare, ej . va några dissent2rs. Men hvad har väl följ blifvit? Vi ha endast med långsamma steg : i: fram it, medan våra grannkolonier, hvilkas natt li a tillgångar stå långt efier våra, blifvit ris bofolkade.n 1 Norge segrade den religiösa toleransen år 1845, då en dissenterlag, som går betydligt längre än den för vår riksdag fu framlagda kongl. propositionen, antogs, sedan såväl i Odelethinget som i Lagthinget endast en prest och en klockare gjort någöt motstånd. Man har sedan dess icke hört en enda stämma, hvarken ino folkrepregentationen eller inom pressen som beklagat detta steg; tvärtom har man funnit sig väl af denna tolerans och fått bekräftelse på den erfarenheten, att ingenting befordrar mera religiösa förvillelser än just att genom förföljelser förskaffa dem martyrer. Ett försök, från katolicismens sida, att i en undangömd vrå af Finmarken etablera ett litet propagandainstitut, har helt och hållet misslyckats, sedan hela den storartade missionen icke lyckats omvända någon mera än missionärernas egen hushållerska. I Danmark antogs år 1848 grundlagens stadganden om full religionsfrihet, med en Najoritet af 121 röster emot 2; och då sedermera vid flera tillfällen den religiösa frågan varit å bane på riksdagen (t. ex. vid frågan om borgerligt äktenskap för dissenters m. m.), dar intet ord försports, som inneburit en änzer öfver religionsfrihetens införande. Vi veta äfven, att den stora samling af danska prester. som sistlidne so mar bivistade skandiaaviska kyrkomötet i Köpenhamn, enbälligt förklarade, att en återgång till det fordna tillståndet, om den vore tänkbar, icke vore öneklig, och att religionsfriheten visat sig välgörande. : Lagutskottet menar, att lagstiftarne böra vänta,-till dess de otvingas att gifva tillämpning åt religion frihetens grundsats. Vi lemaa derhän, huru klokt det är på de konservatives sida, att afvaktå ett dylikt omständigheternas tvång. Men, förutsatt att ett sådant tvång icke redan inträdt, så låter det icke länge vänta på sig. Fribetens och toleransens vänner kunna, långt hellre än att låta hierarkien sönderslita och förfuska den nit förevarande kongl. propositionen, förbida några år; de gunna icke förlora någonting på dröjsmålet. Tvärtom är det mer än troligt, att ifail man vu icke gör någonting, skall man redan om ?renne år bli tvungen att göra ganska mycket.