Aftonbladet – 14 oktober 1857, sida 3

CKOr TU I fIUKICHA OCK VWYCKETIUCICU VU GIUSL VV visat de, lyckligaste resultäter, att neföligån stärka bestämmelser finnås mot tryckffihetsbrött; men ätt de aldrig .behsfva tillämpas: . Vi, behöfva endast tålånöd: öm vi välta, skulle vi ej Hafva några skäl att ändra. Förespeglingen af utsköttet, ätt, öm en förändring. nu ej gjordes, densamma skulle på revolutionär väg ske på samma sått som 1812, tillbakavisade tal. och frågade huru detta resonnetcang bängde tillsammans, och hvilka missbruk af tryckfriheten efter 1810 hade föräaledt 1812 års indragningsmakt. Det var i stället, såsom bekant vore, den ryska alliansen, hvilken ej skulle få omtalas. Tal. kunde på intet vis understödja förslaget, atan yrkade afslag. Det oaktadt ville tal. påpeka några brister i detsamma. Utskottet tycktes sakna känpnedöm omm deh strid, som pågår i andra länder, rörande antålet af juryledamöter; söm bör erfordras för fällande, -buruvida det bör ske enbälligt eller ej. Det nuvaraBde stadgandet om tvåtredjedelar egde ett oskiljaktigt sammanhang med den nuvarande sammansättninvgen, men tal. trodde att, då en förändriovg i densamma göres, så borde enstämmighet erfordras för att fälla: Förslaget syntes underordna landsbygden under bufvudstaden, öch då utskottet förklarat sjelfständigheten hos ledamöterna i juryn vara det eftersökta, ville. deraf synas, som skulle landsorten sakna densamma. Tal. ville ej uttala den öfvertygelse, att den vore mindre i hufvudstaden än i landsorten, men trodde döck att denna senare ej eftergåfve den förfa i böröfde afs etide, Siänderna skola välja ledathötefna, hvarigenom jemte konstitutionsutskottet, somhittills varit deh vigtigaste politiska institutionen, och hvars tillsättning hade delat ständerna i två partier, äfven lagutskottet skulle komma att tillsättas på samma sätt, ett utskott som mest bör vara fritt från politiken. Följden skulle ock blifva den vanliga, att adel och prester skulle segra Att Svea hofrätt skulle blifva ett forum privilegiatum i tryckfribetsmål tycks hafva följt af dessas afgörande i bufvudstadet. Då juryn förr eller senare måste blifva reinedilim för all rätt, så b r den, som ou är i tryckfribetsmål, befinnas i alla lafidsorter, på det att man må vinja sig dervid. Nuvarande sammånsättning af jury vore visserligen olämplig. men den af hr Henschen tycktes, ehuru bättre, dock närrha sig.samma i el af partiskhet, hvari domare för tillfallet icke undgå att falla. Då vore det af hr Rudling i hans reservation afgifna förslag bättre. Det :nda, som mot detsamma kunde invändas, vore att obeböfliga institutioner ej böra införas. Tal: kunde dock ej tillerkänna denna invändning någon vigt, emedan, om domstolarne ej behöfde anlitas, så vore det ej illa. Om det nuvarande skall förkastas, så önskade tal. aötagande af br Rudlings förslag, men då han ansåg det närvarande kunna bibehållas, så hemstälde ban att ståndet måtte förklara utskottets förslag hvarken nödigt eller nyttigt. Hr Billström ville tillkännagifva, att ban icke del tagit i bebandlingen af detta förslag inom utskottet. Aut det borde förkastas, vore t-dligt så väl at bvad som blifvit anfördt, som äfven af reservationerna, hvadan val. ej ansåg sig behöfva mpptaga detsamma till vederläggning, särdeles som han. hoppades att ingen skulle understödja detsamma. Det föreföll dock tal. underligt att eådast två af ståndets ledamöter reserverat sig. Tal. hade, oakiadt efterfrågan, ej kupnat få veta, hvem som ivgifvit förslaget till utskottet; han hade fått nöja sig med den upplysning att, då på utskottet sjelit beror att upptaga ett förslag eller icke, det vore Dög att veta; det ett sådant blifvit framlagdt för detsamma. : Det vore .dock icke obekant, att detta förslag uppgjordes förra riksdagen af adelns och presteståndets ledamöter i utskottet i samräd med dåvarande sekreteraren. Som det kungliga förslaget då kom emellan, så undansköts detta, som nu, efter kungliga förslagets fall, ansetts lämpligt a:t framdraga: Angåendehr Henschens förslåg trodde sig tal. ej kunna fälla något omdöme, men hems:älde att ståndet ej måtte på stående fot yttra en gemensam tanka i.en så ömtålig fråga. Flere af ståndets ledamöter instämde. —:. Hr Uppling erkände tryckfrihetens missbruk, men kunde ej finna-att det föreslagna skulle utgöra botemedel deremot, utan vöro snarare sämre än nuvaranåe jury. Den föreslagna Centralisationen vore stridande emot juryinrättningens väsende. Juryn bör mera se på innehållet än uttrycket, betrakta saken ur den moraliska synpunkten, då domaren blott ser den ur den juridiska. På samma grund, som utskottet an.ört, borde. tryckfrihetsbrott i Stockholm afdömas vid höfrätten öfver Skåne och Blekinge. Det vore enligt talarens förmenande omöjligt för ehjury i Stockholm att kunna öma bevekelsegrunderna för ett brott mot trycl f eten i en aflägsen landsori. ; a Hr Hosselrot åberopade hvad föregående talare yttrat om utskottets förslag, I afseende på hr Henschens, så vore det väl, Med afseende på juryns opartisbbet, bättre än nuvarande, men hade dock ej uteslutit partiskheten. Hr Rudlings vore då bättre, emedan genom juryns väljande på förband ej någon partiskbet bör komma ifrågs. Tal. förordade antagandet af-detsamma till ståndets gemensamma tanka. Hr RBydin instämde med hr Björck, men gillade ej val på sockenstämma, emedan, om på 20 å 30 år icke något tryckfrihetsmål förekomme, följden befve att ingen skulle bry sig om stt öfvervara en sådan stämma, och att kanske endast prest och klockare samt några af de odugligaste bland församlingsboerpå komme att välja, då iogen garanti vore, att dugliga och kunniga personer valdes till jurymän. Talareo fann orsakerna till pressens missbruk i deras dåliga smak, som läsa skandalpressen; ty hade denna press ingen afsättning, så upphörde den. Ju större hinder, som lägges i vägen, dess sämre blefve den: Man läser visserligen avfallen; men bryr sig ej der: om, och en hederlig män behöfver e frukta, att någon fäster sig vid ett ävfall emot honom; har der: emot någon med skäl Ulifvit anfallen, så sker bononi ej mer än rätt. Det egentliga felet låge dock i an svarighetssystemet. Talaren ville, att i tryckfribetsi mål skulle, likasom vid ala andra brottmål, efterforskas, om några medbrottslingar. funnes, bvilka då äfven. borde straffas, Om boktryckaren äfven finge ansvara; så blefse missbruken ej så täta. Talaren yrkade afslag. Hr Hesselgren instämde i föregående talares åsigt om änsvsringarne. Ehburu artigt mot Stockholm det förevarande förslaget än är, vore det dock ej lämpligt, men som enligt talarens åsigt en stående jury borde fianas; förordade han:hr Rudlings förslag med det tillägg, att juryn borde väljas för 3 år. Hr Lallerstedt fern det vara eget, att i ömtåligare frågor ingen ville vidkännas fadderskapst till kopstitusiopsutskottets memorialer. Det nu afgifna förslaget gore visserligen ett dödfödt foster, och gjorde föga heder åt upphofsmännen, men icke borde de deriöre förneka dei. Talsren instämde i de anmärkningar, oia redan blifvit gjords emot förslaget, bvars objelpighet bäst ådsgalades derigenom att ingen inom vorgsreståndet höj: sin röst för att understödja det. De varzingar utskottet velat bämta från 1812 års händelser vore särdeles olyckligt valda, och talaren föruadrade sig, att ingen reservant deremo särskilt inlagt protest. Pressfriheten kan liksom all annen frihet missbrukas. Der pressfrihet eger rum, finnes vanligen i en eller annan form ea skandalpress, och den kan icke utrotas med mindre press:ribeten inskrä kes. Huru svårt det är ait reglera pressfriheten hade andra länders exempel visat, Jiksom man från andra länder kunde hämta den :erfarenhet, stt när allmänbeten hunnit vänja sig vid den oinskränkta tryckfribeten, och de missbruk, som derirån vore oskiljaktiga, hafva dessa missbruk föga at. betyda, och al!:mänheten bedömer då tidningars: efter förtjenst. Utskot:et bade på ett öfverdrifvet.sätt kildrat vådorna af pressens missbruk här i lxndet. Om pressens missbruk vore stora, så vore dock icke vågorna: deraf så stora. Allmänheten känner pu denna press; den man med heder, som är utsatt för degec