Aftonbladet – 14 oktober 1857, sida 3

Borgareständet LÖRDAGENS AFTONPLENUM: Konstitutionsutskottets memorial n:r 36, med förslag till ändring af juryn vid åtal emot tryckta skrifter, föredrogs, hvarvid alla talarne yrkade afslag. Hr Rudling hade i reservation yttrat sin åsigt och framlagt ett förslag, då han ej kunnat gilla utskottets, men velat undgå beskyllning, att hafva klandrat och reserverat sig, utan att uppgifva något annat i stället. Hr Henschen ansåg det vara bättre att ledamöterna i juryn utvaldes än utskötos af kärande och svarande, samt att den individuela friheten vore derigenom bättre förvarad. Det af .resersanter:sf gifna förslag, att ortens eller stadens invånare skulle välja ledamöterna i juryn, ansäg tal. medföra.:den olägenhet, att dessa ledamöter finge ett alltför stort inflytande öfver pressen. Då vore bättre ait välja för hvarje -särskilt fall, hvarigenom ock lämpliga personer allt efter sakens beskaffenhet lättare skulle kunna erhållas, hvilket tal. befarade eljest icke skola kunna ske. Tal. afgaf ett förslag till juryns sammansättning och anhöll, det borgareståndet måtte antaga det till gemensam tanka. Hr Björck förmodade att det af utskottet framlagda förslag saknade sympatier inom borgareståndet. Tal. ville derföre ej på sjelfva förslaget spilla några ord, men kunde ej förbigå åtskilligt i motiveringen, som han ansåg vara alldeles felaktig, Tal. medgaf att juryns sammansättning nu ej vore god, men, om man genomginge dess historia, skulle man finna, att den ej varit så dålig Visserligen hafva dess domar någon gång hvar ken motsvarat den åtalade förbrytelsen eller: all-: männa opinionen, och i allmänhet har den visat sig vid de första åtalen af brott mera benägen att fria; men då missbruken återkommit eller varit större, har den alltid fällt. Detta visade sig såväl vid åtal i politiskt afseende som för brott emot enskild person. Så hade det hittills varit och så trodde talaren det komma att förblifva. Det vore derföre mindre olämpligheten i juryns sammansättning, utan mera den hos oss svenskar vanliga ömtåligheten, att ej vilja Vidare framstå, som gjorde att åtal ej ånstäldes, ehuru tal. medgaf, att hos mången detta härledde sig från motvilja mot juryn för dess subjektiva omdöme. Utskostet har talat om ett af långvarig. erfarenhet insedt behof af en förändring. Talaren kunde ej dela denna mening, utan trodde:attvivore på god väg att närma oss det förhållande, som