Aftonbladet – 12 oktober 1857, sida 3

större kanonerna kunde seapoys ej handterå, ty de förstodo ej att begagna elevationsskrufven; ur de små sköto de med kartescher, och infanteriet sköt med gevären. Detta räckte hela dagen. Dock tillfogades ej sahibs(general Weelersfolk) några synnerligt stora förluster. De svarade med sina stycken från båten och sårade flera seapoys på stranden. På samma sött gjorde sakibs i de andra båtarne. Då Nere fick Höra detta, skickade han på natten ännu tre kompanier och dessa förde med sig en båt tillbaka till Cawnpore. I denna båt befonno sig 60 sahibs och 25 mem-sahibs (qviunor) och 4 bara, 1 gos.w och 3 haifvuxna flickor. Nena befalde derpå, av mem-sahibs skulle skiljas från sahibs och att de. sc nare skulle skjutas. Men gillis pultun (soldater: det bengaliska infanteriregementet) sade: Vi vilj icke skjuta Wheeler sshih, som gjort vårt PultunsiWegmr stort och bvarsson är vår avartefmästare; ce heller vilja vi skjuta de andra sahibs. För dem i fängelsit Då sade vadire pultun (soldater sf de a:drå regementena): Hvad är det för prit? Ait kass dem i fängelse! Vi skola slå ibjel karlarne. Sahibs blefvo derefter nedsatta på marken, och två kor panier nadire pultun uppstälde sig midt framför Ger för att skjuta. Då sade en af mem-sahibs: Jeg övergifver ej min man; skall han dö, så vill jag å med honom, Hon sprang derpå fram till sn m och sätte sig bakom honom, fa tande hönöm om vet, och de åndra mem-sahibs ropade genast: V vilja d5 med våra mänl. och alia gingo och sat e sig på samma vis. Deras män bådo den: ati gå unrdan, men de gjorde det ej. Nena gaf Jerpä sirs soldster befallning att med våld bortföra menm-sahibs hvilkst de gjorde, fattande dem i armarne; men af dem; doktorns fru, kuode de j bortföra, bon förblef qvar på sin plats: Just som seapoys skulle skjuts, repade padre (presten) till Nen: och bad honom 0 tillåtelse att få göra bön ionan han dog. Nens tillät det. Padre:s bojor blefvo lösta så mycket, a: han kunde ur fickan taga en bönbok och läsa ur der; men derunder gret en af sahibs, som var sårad iarmen och benet, och skrek till seapoys: Om J viljen döda oss, hvsrföre gören J det ej fort? Scdanpresten läst några böner, slog han ihop boken, och shibs skakade hvarandras händer. Derpå gåfvo seapoys eld. En sahib rullade hit, en annan .sellt efter som de suto; men de döro ej döda, blott sifade, hvarför seapoys gingo fam och gåfvo dem nådest med sina sablar: Derefter blefvo alla avinnor och bärr, 122 till antalet (d. v. s. inberäknadt dem från de andra båtarne),, förda till det gala huset, som var ert. epgelska hospital, och der de sedan mördades, när vi seapoys gingo med Nena till Futtepore. Man frågade spionen: Hafva våre qvinnor bifvit våldiörda af Nena och hans folk ? Han svårade: Icke, så vidt jag vet, undantagandes kanske general Wheelers yngsta dotter, men äfven derom är jag cj fuli: säker. Det berättades om henne, att när seapors förde mem-sahibs ur båten, tog en sowar (kavallerist) henne med sig hem. Hon gick med honom, men om natten steg hon upp och tog sowarens sibel. Han sof, hans hustru, hans son och svärmeder sofvo i amma hus. Hon dödade dem alla med sabeln och gick derefter och kastade sig i brunnen baköni boningen. På morgonen, när folket fick se dem ligga döda i huset, sade en af grannarne, att han om natten sett någon, som gick och kastade sig i brunnen. När man då gick dit för att se efter, fann man der Missee Baba liggande död.,