Aftonbladet – 12 oktober 1857, sida 3

kasom förut fienden. Om två eller tfe dagar få v en förstärkning af mer än 2000 man (till hälften evrop6er) från Pendscheb, och före slutet af. månader hitvänta vi öfverbefälhafvaren sir Patrick Grant från Kalkutta. (Enligt senare. uppgifter har generaler återrest till Madras, sedan sir Colin Campbell kommit till Kalkutia.) Vår här befioner sig vid go helsa och är väl försedd med allt. Der består z: omkring 8000 man. MHvilket skådespel skulle ick: vårt läger erbjuda till och med dem, som besök: Sebastopol. De långa täliradernö, de infödda tj. narres halmbetäckta barscker, hästarne, artilleriparkerna, de engeiska soldaterna i sina gråa linnerockar och byso(le ha fäktat lika iapp utan, sor någonsin med paradkläder), sikherna m ina röda och blåa turbaner, afghaneria med ida utst ende, sin brokiga hufvudbonad och utpyntade Söh:brak, samt de små ghurkas hvilka med sina svarta kilmsroockhattar och rockar af ylle se riktigt demo pviskt fula ut, men äro de irognsaste ch dugtigas c soldater i vår soid. Vi bsfva kuappast nigfa hinduer i våra led, men hela hopar a: infödda tjenare. Bakom oss finnas lägrets marketentarestånd, och ännu längre i fjerran synas tusentals kameler, oxar och hästar, som bära vår packning. Soldaterna siröfva omkring mellan tälten och bazarerna. Plötsligt blå ses till allarm. Hvar och en skyndar till sitt tält. Infanteristen fattar sitt gevär och kastar på sig sitt patronkök, artilleristen spänner för sin kanon och den afghaniske ryttaren rycker ut för stt rekognoscera; om några minuter är hvar och en på sin plats. Om vi stige upp på någon af de kullar, som skilja oss från staden, se vi på venster hand den slingrande floden, broarne, slottets torn, den stora mosk6eens höga tak och minareter, trädgårdarne och hustaken och de till utseendet präktiga vallarne, här och der med ett batteri, hvars hvita sök långssmt höjer sig öfver den gröna löfrsassan, som omgifver vallarne. rsdagen af Ismaels offrande äntade vi ett förtvifladt anfall af fienden. Den firas den 1 och 2 Augusti. Fienden försökte föra sipa kanoner öfver den illa floden bakom oss, men bron, som ban slog öfver densamma, fattades hastigt af strömmen, hvarefter han återvände tiil siäden. Följande morgon kom en stor transportfora lyckligt och väl ini vårtläger. Den 2 på aftonen började flenden ett anfa!l på våra bat terier, som räckte hela natten. Larmet i lägret var förfärligt, och kanonernas dån från begge parternas batterier, det ouppbörliga smattrandet cf gevärselden, fiendens tjut och våra karlars skrän gaf anledning till don förmodan, att en ytterst blodig strid föreföll i mörkret. Om morgonen visade det sig dock, att vi endast förlorat 20 mån i döde och sårade, att fienden aldrig kommit vå a bröstvärn 20 yards nira och att de ständigt blifvit utan svårighet tillbakavisade af våra soldaters aldrig hvilande eld, hvilka höllo sig sorgfälligt skyddade och säkert hade dödat mer än 200 fiender. : Derefter följde en 3 dagars hvila. Den 6 började de åter försöka oroa våra I förposter, då de förde fram sina lätta kanoner och uppstälde dem än här, är der mel!an träden för att göra det svårare för våra batterier att sigta. Af våra officerare dödades flera, och äfven några soldater förlorade lifvet genom kanonelden, som understöddes af kanonerna på vallarne. Då och då skicka de raketer och bomber in i vårt läger, men sällan göra de nägon skada. Deras krut tyckes icke vara det bästa. Den 7 flög deras i staden varande krutfabrik i luften under en lysande explosion. Samma dag uppförde de ett batteri på vår högra flank, hvilket dock snart nediystades af vår eld. Många flyktingar från Cawnpore hafva kommit till Delhi med underrättelser om de upproriskes nederlag och höglåndarnes väldiga kraft och vildhet. Seapoys förlora modet och desertera dagligen hoptals. Man har allt skäl förmoda, att om våra truppsar rycka in i Delhi, komma de att tillställa et förskräckligt blodbad bland infödingarae. De flesta officerarne komma icke heller at: hindra dem härutinnan, då deras blod blifvit satt i den vildaste svallmog genom bo-titta serna om de mot-deras vänner begångna skändlighet-rna och infödingarnes förräderi. Eugelskw tids ng... -scH8NT ON i forut af dagbok affattad skildring af en invånare i Delhi om tilldragelserna i staden från den 11 Maj till den 8 Augusti. Enligt dessa uppgifter skulle stadens invånare hafva blifvit helt och hållet öfserraskade af underrättelsen om upprorets utbrott i Mirut och rebellernas intåg i Delbi. Strax efter sitt intåg förklarade de upproriske.. sig. vara religionens försvarare och mördade alla eutopåer; hvarhelst de fonno dem, sedan de i Delbi förlagda soldaterna skjutit sina officerare och förenat sig med dem från Mirut. Först om aftonen sällade sig pöbeln till soldaterna, som under tiden hade begifvit sig till fästet och erkänt konungen af Delhi för sin herrskare. Banken och de offentliga bygnaderna plundrades och uppbrändes. Li ken efter de mördade europgerna fingo hela tre dagår ligga qvar på gatorna, hvarefter de på konungens befallning kasiades i Dschumna utaf personer af den lägre klassen. Konungen utfärdade befallning till flere radschas att med sina trupper förena sig med honom, men tyckes icke kafva blifvit särdefes åtlydd. Deremot infunno sig dagligen skarör af 50—100 upproriske sepoys i Delhi, så att 7000 man voro församlade der redan i medlet af Juni. Från flera orter ditfördes de röfvade kassoroa, hvarigenom mag fick ihop en summa af 5 lakl rupier, som dock icke stäldes till konungens förfogande. utan måste han i stället afiöna sina trupper af egna medel och medel tvångsiån hos bankirerne. De upproriskes förluster uti striderna mellan den 2 och 9 Juni skildras såsom ytterligt stora, och epsamtden I 2 skola deshafva förlorat flere tusen man. Efter den 9 föllo de engelska bomberna ned i staden och anstölde mycken förhärjelse. Flere invånare afrättade3s, emedan de förklarades vara engelske spejare, och det påstods, att 2 europber hade smugit sig in för att spränga krutmagasinet i luften. Oaktadt de d-gliga förlusterns bade de uppröriskes antali Delbi efter den 11 Juli ökat sig till 15—16,000 man genom oupphörliga förstärkvingar. Konungen tyckes hålas i ct: slags få genskap i fästet. De engelska bomberna oroaie hocom mycket, och han bad derföre den i fästet kommenaderande officeren att sotingen anvisa honom en annan vistelieört eller ock sörja för, ett bombksstaingen måtte upphöra. Befolhafvaren lofvade det sgusre och snordnade derfy gen derpå ett utfall mot de engelska batteris hvilket slutade med, att hela avfallskåren fullko ligt upplöstes. Melian muhamedaner och. hinduer föreföllo ofta blodiga sligsmäl, emedsv de senare ville! genom konuagen förbjuda muhamedanerna att slagta oxsr och kor på Tsmail-feslvn, under det att mubamedaverna ville. vägra hinduerna att bes agna vattuet i Begums ir: dgård. Till radschan af Puttiala, som engelsmänn rr, skickade hinduerna bafall rebå sig med demioch hotade honom dan konusgens af Delhi St Ty åem blott det svavänfa på ezgelsmännens fll, hva heit tide beböfdes, ville de deremo urpsöka hocom, vore: : beredd på åeras emottazande. Den förlust, som de upproriske lidit den I Augusti, skildros såsom särde!es stor. Vid kiuifabrikens explosion skola 500 personer hafva omkommit. Till; berättelsen. om myteriet il Cawnpore lägga engelska tidningar ett intressant meddetande, som lörer förskrifva sig från n engelsk gpion. Denne, en soldat vii 1:a infödda infanteriregementet, heter Nuioor Jewarree och befann sig i Banda vid första utbrottet af my:eriet. Nuioor Jewarree räddade vid detta tillfälle en hr Duncan med fru och barn på det sättet, att han gömde dem i sin bydda och sedan inbillade rajan att de ville bäfva muselmar. ti es ubordan dock: ett fö