GIN SLELDES UYPL.ER VER RTR: Rose MIRT ning. — Hos ridderskapet och ådeln hafva i deg lifliga diskussioner rörande de af konstitutionsutskottet i memorielen nig 34—37 föreslagöa förändringar i tryckfrihetslagen upptagit hela förmiddagen. Förslaget till mem. n:r 34; angående högsta dormstoleng förstärkning til! högst 18 letamöter, med vilkor a:t ania!tt ej må ökas utöfver 12; så vida ej konungens och rikets ständer i den oraåning 87 6 stsdzar, besluta. att högsta domstolen skell på afdelniogar, arbetas och-att i sådant fallså välju stitierådens antal inom ofvan föreskrifna gränsor, som ärendenas fördelning x-ellam afdelningarne i samma ordning be. lämmas, här blifvit utan votering antagen. Åtskilliga ledamöter, hr G: Cederechiöld, hr W. F. Dalman och br N. von Kock önskade likväl stt ur påregrafen det . stadgande måtte uteslutas, att genom civillag borde bestämmas ärendenas fördelning mellan de särskilta af delningarne, hvilket dessa ledamöter befarade kunna komm: att i en framtid föranleda svårlösta frågor om kompetens och dessutom innefatta en hop reglementeriska ordningsstadganden, som icke egentligen tillhörde Jlagstiftningen. Men då å andra sidan af grefve Lagerbjelke och br Carleson antyddes, att förslagets framgång inom utskottet berott just af det sörskilte tillägget biler förbehållet om rikets ständers l:gstiftningsrätt i afseende Pp högsta domstolens förändrade organisätion och arbetsordning, ville förstbemäl:e ledamöter ej äfventyra förslagets fall, utan afstodo då hellre från sin anmärkning och biföllo förslaget sådant det nu a? konstitutionsutskottet var redi geradt. Förslaget i 5:r 35 om förbudet mot eftertryck af utländsk skrift, utan dertill erher rn a förläggaren, förklerades för att: mera klart lägga i dagen orättvisan af vederbörandes förkastande deraf. Amalia satt stum och lät honom tela utan att med ett ord falla honom i ämnet. Under en paus, som han gjorde för att betrakta henne, ver han färdig att fråga: Hör du mig? Men då han märkte att handen, som förde nålen, tog allt snabbare fart och gjorde slag som en lärkvinge öfver den snöhvita sömmen, tydde han det som ett tecken af hennes stigande intresse, öch vidtog sant fortgick i sin berättelse med en alltid ökad ifver. Denna hade just nått höjdpunkten af sin excentriska värma, då Amalia, afklippande tråden, reste sig upp och sade: Se så, min gubbe, stig nu upt och lägg af dig rocken, får jag se om denna flanellukjortan passår dig. Falk tvärtystnäde, som hade en kalldusch öfverspolat honom, och blef orörlig som ett gråstensblock. 4 Frits, kära Frits, endast rocken! Du behöfver ej ens losta på halsduken eller aftaga västen. Hela profvandet skall vara gjordt på mindre än fem minuter., Är det tid att komma med flanellsskjortor nu? 3 Vintern ör för handen och då behöfver du dem. De skola; skydda dig mot förkylning, och när det blir kallt och ruskigt i luften, skall du få erfara att det är godt vara försedd derme. Det är ej för den yttre kölden jag fruktar. Jeg her nu i nära tretiotre 8; lefvat utan sådant der pjosk. Men efter å!ta dagars vana dervid skall du ej mera kunna. umbära det: Du skall få se att du blir friskare och kommer att finna dig väl deraf. Tag bara i detta flanellet! Känn hur mjukt, hur fint. Ullen är af några spanska får, vi hade, verkliga merinos