Aftonbladet – 10 oktober 1857, sida 2

med bildning och kunskaper icke en gång har rätt att gifva honom sin röst. Oc sådana orimligheter ville man nu med all kraft försvara! Men förslaget vore icke blott rättvist; det vore äfven för bondeståndet gagneligt, att upphäma de krafter och den upplysning, som hos den ifrågavarande samhällsklassen stå att finna för att ännu mera höja bondeståndets anseende och inflytanden. Talaren slutade med uttalandet af den sanning, att bildning och upplysning just är sjalfständigheters säkraste bundsförvandt och trognaste stöd,. — Ander8 Eriksson från Eifsborgs län hade först hyst betänkligheter, men sedan kommit till den slutsats, att ju mer man ötspäder de särskilta stånden, desto mer nedrifver man gränserna dem -emellan, och om bondeståndet. blefve sålunda utvidgadt och likväl icke erbölle mer ön en-fjerdedel af representationen; skulle det orimliga förbållahdet med representationens fördelning ännu skarpare framträda. samt. ännu påtagligare visa behofvet -af-en genomgripande reformn. — Jonas Andersson från Östergötlands län ansåg bortarbetandet af ståndsfördomarne vara ettstort teg till en verklig representationsförändring; och trodde syftemålet vara sådant med det ifrågavarande. förslaget. Huliman, som sjelf till konstitutionsutskottet : ingifvit det 8. k. Örebroförslaget, visade likväl den aktningsvärda uppriktigheten att yttra, att antagandet af ett förslag i en så liberal anda ännu ligger i en oviss fråratid och att tiden dertill ännu icke vore kommenp, hvilket vore tydligt deraf, att-motionerna derom städse blifvit kastade under bordet. --Man -borde således antaga det lilla, ehuru ringa; sova erbju: des; och då han ansåg denna föreslagna utvidgning sågom en förbättring, som skulle komma att gagna bondeståndet, biföll hän förslaget. Mengel hyste stora tvifvelsmål derom, att något enda stånd i-verkligheten-vore böjdt för :nationalrepresentationens ombildning, med mindre än att hvarje stånd finge sig tillagda än flera rättigheters. Men just derföre vore det-af stor praktisk nytta, om så många orepresehterade elementer som möjligt dessförinnan tagas in i dem nuvarande repregentatiohen. Ty först derefter skulle en ngationalombildning af detsamma kunna verk. atällas,. -Ödmann hade med största tillfredsställelse hört uttryckas en så enhöllig åsigt om behofvet af en så genomgripande repre: sentationsförändrivg, och ville för framtiden taga fasta derpås. Han hade blott önsket, att den af ståndet sålunda uttryckta liberalitet sträckt sig äfven till: förevarande mera inskränkta falln. Den: med skäl så mycket öfverklagade fyrdelningen förlorar snarare än vinner i stabilitet genom upptagande af nya elementer i de särskilta stånden. Ty ju mera uppblandad eller bortblandad den ursprungliga skråmessigheten, som är hvarje stånds utmärkande kännetecken, blir, desto förr bör man äfven kunna antäga, att ett liberalt representationsförslog -kan vinnas på fredlig och laglig väg. Vi hafva med afs:gt från bondeståndets egha utmärktaste ledamöter hemtat skälen för den ifrågavarande reformen, och vi kunna icke nog förvåna oss öfver och beklaga, att en så stark majoritet, utan att ens försöka att upptaga, än mindre vederlögga dessa skäl, idkeligen upprepat den tomma frasen, att man icke borde ympa på den gamla stammen eller lappa den trasiga rocken Mm. m. för att icke derigenom undanskjuta den förväntade nya skapelsen 0. 8. V..— en fras som i sanning låter tämligen misstänkt, då den i främsta rummet uttalas af bondeståndets mest konservativa ledamöter; och vi måste verkligen, mot vår önskan, antaga att i botten på dessa försäkringar ligger den krassa egoismen och den -hemliga motviljan mot hvarje förändring, derigenom bondeståndets 8: k. srenheto skulle äfventyra att uppblandas med elementer af högre vetande och en vidsträcktare politisk bild