Aftonbladet – 9 oktober 1857, sida 2

sig-ett totalomdöme om det verkliga -tillståndet, samt huruvida dessa sista underrättelser kunna anses vara fördelaktiga ellet ögynsamma för engelsmänrven. Att sluta af de engelska tidnisgarnes yttranden, måste mån deck i sjeliva Euvgland ha ansett dessa undersättslser ganska nedslående. Visserligen sökte Times och Globe, efter mottagandet af da första telegrafiska sammandragen af underrättelserna med denna post, lusn2 allmänhetez genom att erinra, det man i. rken med denna eiler de nästföljande )rna kunnat motse underrättelse om någr. sfgörande fördelar, och att denna sista post således kunde anses tämmeligen fördelaktig, då den icke medförde underrättelse om någon alltför sorglig-kutastrof; Men då sedermera, efter postens ankom:t, de utförligare rapporterna blifvit offentliggjorda, . nödgades .Times, betydligt nedstämma tonen och tämmeligen rent ut medgifva att dessa sista underrättelser voro ogynsamma. sDe utförliga Underrättelserna, :äger Times, der: utrikesdepartementet erhåtit, kasts ett. nytt och, såsom vi genast måste anmärka, åystert :Jjus öfver sakernas ställning i Ostindien. Vi måste göra oss beredda på att-i denna vecka och i ännu flera på hvarandra följande veckor få höra talas om ökad förlägenhet och leraf härflytande sannolikhet för nya olyckshändelser, som kunna tilldraga sig i än. den ena, än den-andra trakten. Här och der torde strömmen vända sig till vår fördel; En hjel :emodig bragd, ett förtvifladt framträngande, en glänsande seger eller en underbar undsättning, en hos fienden injagad skräck eller en oförmödad hjelp torae tjena att trösta oss öfver kalsmiteter af motsatt slag. Men ha såkerna kommit till det yttersia, och är alltsammans sett på ett enda sista kort, så kunna vi icke vänta att lyckan alles ädes skall blifva oss bevågen. -Deihi är icke nu hufvudföremålet för våra bekymmer, icke heller taga Lucknow och Agrå, med sina tappra försvarare och sina hundradetals qvinnor och barn, vårt intresse uteslutande i anspråk. Hela förbindelselinien är hotad och afbruten. Vi ha anträdt återtå.et, ha måst uppgifva punkter, dem vi ända intill de senaste dagarna voro vissa att kunna bibehålla, vi ha måst qvar hålla förstärkningar, träffa anstalter mot nya faror samt inskränka vår ställning till der minsta och lättsst händbafda kärnan af det indiska väldet. Allt detia sker. naturligtvis blott fören tid. Gifoss blott den enda månaden September, låt oss komma öfver dessa trettio dagar, och vi ha föga anledning till bekymmer. Men det ör förskräckligt att tänka pä hvad som emellertid kan ske — buru mycket som blott genom fruktansvärda uppoffrin: gar kan återvinnas, huru mycket som alldeles icke låter sig ersättas. Afståndet är så stort, ait vi för närvarande äro föga annat än vanmäktiga åskådare. Britiska regeringen må bs handlat väl eller illa, nu kan hon föga mer uträtta. Det är under dössa bedröfliga omständigheter naturligt, att polemiken skall vara särdeles liflig inom pressen-i afseende på hvad söm -bordt göras, hvad som göres och hvad som för framtiden bör göras i Ostindien. Det yrkande, som dervid af oppositionspressen sättes i främsta rummet, är de indiska provinsernas emancipation från det ostindiska kompaniet och deras ställ. nde direkt under-den britiska regeringens styrelse, ett förslag, som erbållit ökad vgt och betydelse genom den petition i denna syftning, som nyss ingått frin ett stort antal af Kalkuttas mest ansedda invåna: re. Det faller af sig sjelf, säger en korrespondent till en tysk tidning, att Disraelis Presen med Ppsssionerad vältalighet förordar den från Kalkutts ingångna petitionen; men äfven andra organer, t. ex.Weekly Despatchs, Leader, Atlas sarit till och med den Tegeringen särdeles bevågna Examiner, akta sig noga att aftärda detta aktstycke så lösligt, som Globe och Times :behagat göra.. Det skall blifva nationen omöjligt, säger Pressv, att bshandla denna i sina fordringar så förnuftiga petition med det förakt, som ostindiska kompaniets direktörer önska. Pstitionärerna ärd män, som i Indien ha vida mer stå: ende på spel än alla: direktörer tillsammanstagria; de representera dessa stora merkantila intressen, hvilkas verksamhet man har ct sacka för nästan allt det goda vårt her:avälde medfört. Får man tro den uppgif: i Morning Chronicles, som omförmäles uti ey seit i går afton snländ och på ännåt ställe i dagens blad meddelad telegrafdepesch, skulle också engelska regeringen redan ha sett sig föranlåten vidtaga den åtgärd, som sålunda blifvit lika sr.ftigt påyrkad af den engelska pressen, som af Indiens egna invånare; ty man her al: anledning förmoda, att om drottning Victoria verkligen skall blifva eller möjligen redan i denna stund blifvit utropad till kejsarinfia af Hindostan, en förändring uti styrelselsesättet i Ostindien står med denna åtgärd i ett oskiljaktigt sammanhang. Meddelandet af kejsarinnetiteln, betraktadt i och för sig, är naturligtvis en åtgärd som, med hänseende till det indiska föreställningssättet, blifvit vidtagen i ändamål att imponera på raassorna i Indien, hvilka gerna uti -det öfverhöfvud, som de skola lyda och vörda och på hvars skydd och omvårdnad de kunna hoppas, vilja tänka sig en konkret personlighet; som de i inbillningen kunna begåfva med de stora och höga egenskaper samt omgifva-med-den-glans, so de anse aoskiliaktioa från malbtan och des