Aftonbladet – 9 oktober 1857, sida 2

hans och Amalias förbindelse der eklaterades med all den formealitet sov saken kräfde och bruket helgar: Redan på hösten firade de sitt bröllop, hvilket stod på den egendom, der hon ännu: qvarbodde, men hvarifrån flyttningen der-: efter oförtöfvadt skulle ske till X..., der Falk ännu bibehöll sin befattning vid läroverket, på det man icke skulle säga, att han lät föda sig af sin hustru. i Hos Falk uppveknade med hans återvändande lycka alia hans ungdoms varma, hänförande känslor, och ha drömde sig verlden, sin verld, ännu lika skön och idealisk gom då han skådade den genom de första ungdomsi!lusionernas trollglas. Dagen efter bröllopet, hvilket på landtlig ged firats med stor? middag och likaledes supå, fann Felk sin brud efter frukosten, å3å de få qvarvarande gästerna af husets närmaste vänner drogo sig tillbaka till gina rum, försvunnen, och då ban efter långt sökande återfann henne, var det i en skänk, omgifven af högar af nedskrynkladt duktyg, g!as och porslin, med mera, samt sysselsatt med att polera sgilfret och insätta det i sina schaiull och etuier. Det var något af frosskyla som vid denna åsyn genomilade Falk. ; Goda Amalian, sade han, skall du befatta dig med detta? Ja, detta är det bästa silfret, som blott sällan brukas och måste väl aktas. Ser du, dessa gafflar och skedar äro både massiva och särdeles väl arbetade. Det ligger ett stort värde i dem, derföre måste de noga öfverses och aktsamt medfaras.n ; Men du har ju tjenarfolk, tillräckligt, i mängd 2 Sådana saker ära ej att släppa i tjensres händer, de kunna hvarken ansvara för dem eller handtera dem med den o:r.sorg som fordras. Det måtte väl dock vara snart bestäldt? frågade Falk något missnöjd. Det är sista dussinet desertgafflar jag håller på att sätta in.o