Aftonbladet – 7 oktober 1857, sida 3

farenBten härpå ett ovilkorligt: nej. I Bet torde icke kunna bestridas, att dessa näringar i allmänhet un der den fenaste tiden vuxit till förut okärä höjd och styrka. Under mina basök, detta år, vid större fabriksanläggningar här i landet har jag ock mediillfredsställelse hört insigtsfulle och fosterländskt sinosde fabriksidkare yttra, att, änskönt för de inhemgta slöjderna ett skydd genom varaktiga passande tollsäts.r må anses gagneligt, de likväl ingalunda önska de absoluta införselsförbuden åter. Reformens verkan på tulluppbörden har jemväl varit ganska tillfredsställande. Bruttotullinkomsten, utom afgiften till, konvoykassen eller handel:och sjöfartsfonden, utgjorde för år 1823 1,741,987 rår bko. Efter det nya tullsystemets införande, och oaktsdt då vedsättningar för tullsatserna, som under tiden egt rum, uppgick den 1855 till 8,158,228 rår samma mynt. Jag förviger intägtens ytterligare tillväxt det påföljande åre, emedan dåvarande förhållanden torde böra anses icke ädrinala. En så ansenlig uppbördsförhöjoing på föga mer än 30 års tid må visserligen till icke ring det erkännas hafva sin grund i den mera om fattande konsumtion, som blifvit en följd icke. blott af stigande folkmängd, utan: jemväl ochs företrädesvis af den inhemska industriens framsteg och ett i landet allmännare spridt välstånd; men med erfaren heten till vittne, vågar jag påstå, att en väsentlig el i det förmånliga resultatet bör tillskrifvas en.samvetsgrannare. förtullning; ty, så visst det är, att ett tubförfattningssystem, hvars: rrundton är isolering, monopolier och förbud; med hvilka medel som helst aldrig kan bållas i helgå, lika säkert är det att, jo billi, are, eller med tidens humanare syfte mera öfverensstämmäånde, tullförfattvingarne äro, desto vi1ligare ingå de lagliga afgifierna från den stora aktiva härdeln, och desto mindre blifva svårigbeterna för talverkets bevakniogsorganer att uppfylia sin bestämmelse. I det stadium, der tullbeskattningsfrågan öumera sig befinner, kan ett .ordnadt system uppställas uti följande hufvudpunkter: ; Tulltarifferna för varuförseln mellan Sverge och främnande länder bringas åter till sin ursprungliga finan: nella bestämmelse. Tullfrihet medgifves för artiklar, som utgöra föremål för vetenskap och skön konst. Tullfrihet eller låg tull bör ega rum för inkommande råämnen till förädling, samt beredningsämnen til an: vändande vid näringarne och konstfliten, äfvensom för födoämnen och vissa omndra förnödenhetsartiklar. Tullafgifterna för öfriga inkommande varor bestämnas till måttliga belopp, men högre eller lägre, alltef: ersom varorna äro mer eller mindre bearbetade. Undantag från dessa reglor kunna ega rum med hän: igt till vissa större förbrukningsartiklar, hvilka, ehuru le antagit egenskapen af förnödenhetsvaror, likväl. icke iro att hänföra till:de för massan oundgängliga. Utförselstull bestämmes endast för sådana artikar, kvilkas qvarhållande inom landet, vare sig i ur: prungligt skick, eller för vidare förädling, kan anses inskligt att genom lägstiftning befrämja. Det är bufvudsakligen dessa grunder, som uti K. Maj:ts af bevillningsutskottet i väsentliga delar unlerstödda förslag blifvit tillämpade. Det är ock dem ag ämnar tsga till rättesnöre, då jag har att rösta fver de speciella frågor, som nu komma under om: röfning. Jag bör icke betvifla, att åsigter, sådana om: dessa, skola i allmänhet finnas antsgliga inom letta rum, der redan vid föregående riksmöte samAa ärende på ett så upplyst och oväldigt sätt beandlats. ;