Aftonbladet – 7 oktober 1857, sida 3

tron. Bidrag till det svenska tullväsendets historia: Ånjörande af hr generaltulldirektören Fåhrevs under diskussionen på riddarhuset den 16 September. () Den strängt restriktiva tullagstiftningen varade sålunda i nära 100 år; och hvarje betraktare skall dock lätteligen finna, att ändamålei dermed icke vanns. Jag vill emellertid öfver denna lagstiftning icke yttra mig med någon missaktning. Dess motiv igenfinner man icke blott i bemödandet att befria den inhemska industrien från främmande medtäflan, utan till en börjån äfven i tidens föreställningssätt hos en icke ringa del af nationen; hvilken betraktade som patriotism umbärandet och försakelsen af nära nog allt hvad som icke blifvit alstradt eller möjligen kunde produceras inom eget land. Man kan likväl icke undgå att beklaga de konseqvenser, till hvilka detta system oundvikligen ledde. St:rsta delen af kustoch gränsorternas befolkning kunde aldrig förmås att som brottslig anse en handling, hvilken endast gick ut på att till eget eller andras bruk införa hvad som genom köp på ärligt sätt förvärfvats, och de ytterligt stränga ansvarsbestämmelserna, långt ifrån att afskräcka; retade mängden, Fiskaliska inqvisitioner i handelslägenheter och enskilda, boningar bragte; missnöjet till sin höjd. Så tilikommio våldsamma nuppträden mellan lagarnes vedersakare på eboa sidan och deras offentliga handhafvare på den andra. Hvad domstolarnes ransakaingsprotokoller i digert mått härom upplysa, är för den, som studerar menniskonaturen, lärorikt, men jag kastar deröfver helst ea slöja. Den som genom sin embetsställning varit satt i nödvändighet att på nära håll betrakta systemets följder, öppenbarade i lagöfverträdelser, våldsbragder, mened vid rättegångarne och mycket annat moraliskt elände, och som måst varseblifva, huru allt detta hotade att urarta till förakt för lagar i allmänhet, — honom må det förlåtas, om ban med. begärlighet-derifrån vänder sina ögon; Och burn 7sorgligt derjemte att erfara söndringarne. och de ofta återkommande striderna mellan skiljaktiga intressens målsmån och förfäktare, — på ena sidan fåbrikanfer och manufakturister, hvilkas färädlande arbeten äro så oumbärliga för den odlade menniskans existens och trefnad och derföre göra dem förtjenta: att af samhället omhuldas, — på den andra sidan idkarne af internationel hävdel och sjöfart, yrken, till hvilka menniskoslägtet befinner sig i så stor skuld för befrämjandet af dess civilisation. iq Nära 40 år äro förflutoe, sedan öfvertygelsen om händelsfrihetens nytta och möjligheten af förbudsförfattoingarnes. vidblifvande så. vånn, insteg i den allmänna meningen;-att påyrkande om. tullsystemets förändring deraf blef-en: följd... Väl fonnos ännu: de som vill inskrätkning af varuimporten, till förekommande bland avnat af vexelkirsens stigande; men vid 1823 ärs rtiksmöte sätte sig några ledamöter afdetta hus med kraft i spetsen för reformen, — de hade att räkna på understöd af den upplyste och fördormsfrie man, som innehade statssekreterareembetet för handelsoch finansärendena,: — och det lyckades dem, med biträde af andra ledamöter inom representationen att besegra motståndet. Uti samma års riksdagsbesut förklsrade rikets ständer sig: hafva antagit den grundsats,: att en allmän frihet må ega rum att,! emot afpassad tull, införa alla utländska varor;--dock-anhöllo rikets ständer, att, om K. M:t funne godt-att göra; några undantag från den allmänna införselfriheten, K. M:t täcktes derom särskilt förordna. K. M:t förkastade icke den nya grundsätsen, men fästade med rita det afseende å bestående förhållanden, att man endast successift borde bringa den till verkställighet... Redan genom 1823 års tulltaxa-togs ett väsentligt steg i denna riktning. Sedan dess äro 8 taxor utfärdade, der den fria grondsatsen blifvit mer och mer utvecklad; och med K. M:ts denöa riksdag sflätna nådiga proposition till ny tariff befinna vi. oss nu:vid det mål, som 1823 års ständer utstakat: I M. hrrb Jag bar teckbat några hufvuddrag ur den svenska handelsoch tull-lagstiftningens historia, och förmodar, att denna teckning? Skall tillfyllest hafva lagt i dagen, hurusom de.styrande tid efter anaan af särskilta anledningar funnit sig föranlåtne att påläggar batidela förbudstvång ochtryckandeinskränkajngar; men att desse, om de ock merändels haft sin grund i den tidens) tänkesätt, likväl snart eller snarare måst på ett eller annat vis undanrödjas eller förfalla, allt efter som de befunnits icke leda till ändamålet, eller rent af mött oöfvervinneliga vinder i verkställigheten. På detta sätt har handeln, i bredd med öfriga samfundselementers successiva utveckling, småningom -blifvit befriad från onaturliga i fjettrar och band. Under tiden hafva väl motsatta driffjedrar stundom åstadkommit reaktion; men då denna srädt tillbaka, har vanligen ett störrs fölt för den ofliga handeln öppnat sig, hvarå skördats välsignelserika frukter. Sålunda kan det sägas, att, sedan asn i mansåldrar kämpat om företrädet af stridiga statsekonomiska teorier, har den lärorika praktiken sifvit ett med det allmänna förnuftet öfverensstämmande utslag, Frågas det au, om bandelsfrihetsprincipens tillärap: ning hittills tillskyndat. de iohemska fabriksoch aavdtverksnäringarne förderf eller skada, svarar er () Se Aftonbladet n:r 218, 220, 226 och 229.