Aftonbladet – 29 september 1857, sida 2

ff PRESES EEG EEG pt PeReg gg VARSIARA ULSEISRATEe. rödjande af de lika örättvisa som orimliga inskränkningar, hvilka för närvarande finnas i 15 S riksdagsordningen, nemligen att sådana fastighetsegare . på landet, som förut tillhört annat riksstånd eller som innehaft ordinarie beställning i rikets tjenst, ärd uteslutia från valrätt och valbarhet inom bondeståndet. Vi hatva förut (se n:r 214) omförmält de särdeles välgrundade skälen för upphörande af dessa inskränkningar, hvilka blifvit anförda af konstitutionsutskottetredan vid 1817 —18 årens riksdag och som sf innevarande riksdags konstitutionsutskott blifvit godkända. Vi uppmana särdeles bondeståndets ledamöter att noga begrunda dessa skäl. Vi fråga, hvilken förnuftig grund kan anföras derför, att t ex. en borgare, som uppsagt burskap och flyttat från staden till landet för att der bruka sin jord, skulle vara mindre berättigad att representera inom bondeståndet än om haa icke varit. borgare? -Eller har han icke i båda fallen precist samma : intressen -som --bondeståndet, med tillsats måhända af något mera erfarenhet att sköta affärer och något mådgsidigare:insigter. : Efter, den ef rikets ständer vid innevarande riksdag -beslutade-utvidgning af städernas representationsrätt, skall desautom denna för framtiden tillkomma icke blott borgare, utan alla öfriga idkare ef yrken som till borgerliga näringar räknas, .egare afybus eller tomt i stad samt sådana stadsboer som innehafva stadsjord. Skulle nu, om, som wi förmoda, denna ändring vinner K;M:s sanktion, samtlige dessa medborgare, när de sålde sina hus i städerna eller sin stadsjord och flyttade på landet, blifva beröfvade den representationsrätt inom bondeståndet de under närvararde: förhållanden ostridigt-ega. för den egendom de på landet besitta? Innebure detta icke en -klandervärd motsägelse och måste det : icke erkännas. såsom en orättvisa? Hvilken svårighet blefve detiicke hädanefter att-känna,-huruvida en i öfrigt till bondeståndet -hörande jordegare tillförene bott i stad och der-egt:hus.och jord eller innehaft. sådan qvalifikation, isom-gjort honom :-valberättigad inom -borgarestårrdet? Beträffande åfskedade tjenstemän, som, utan, att tillhöra någotannat riksstånd;:ega fastighet å landet, så finnes för deras uteslutandel: från bondeståndet icke heller det ringaste skäl. Tvärtom bör det uppenbarligen blifva en vinst-för bondeståndet satt kunna tillgodo-. göra sig den vidsträcktare erfarenhet, de kunskaper -och-den skicklighet; som hos många af dessa persöner ;stå att finna. Att dessal. skulle sedan de lemnat K. M:ts tjenst vara mindre sjelfständiga och oberosnde, än-det hedervärda ståndets egna medlemmar, derförel att de möjligen ega:en pension som icke: an dem fråntagas, -kan -knapt sägas än min-iel förmodas. -Dessutom beror det ju alltidpå allmogen sjelf, som öfver allt är denirtöstetal öfvervägande, att till representanter välja: eller sicke välja dessa s. k. herremän. Ochi uppriktigt taladt, om benämningen bonde icke skulle utmärka någon annan, än den jordegare-som sjelf brukar. sin jord, då fråga vil hur många bönder finnas i det nu varände bondeståndet? Troligen icke en åttondedel: äf ståndets medlemmars Några ledamöter af bondeståndet hafva re-! serverat-sig mot konstitutionsutskottets förslag; och vi anhålla att få ikorthet upptaga de derför anförda skäl. i Så anför Tobias Lind (från Göteborgs-och Bohusdän) satt, :veburu han ieke ville emotsätta sig valrätt för äfskedade tjenstemän, han likväl ansåge dessa, hvilka nästan uteslutande äro pensionärer; lämpligast .böra inmutas i något eller några af rikets första stånd, såsom mera passande för dem sjeltve än att inträda uti -bondeståndet. Härtill kan sva; ras, att frågan Här icke är om hvad som kan! vara bäst passande, för de afskedade tjenstemännen, utan hvad som är bäst passande försdet allmänna. Ur degge dessa synpunkter Här likväl reservänten orätt; ty icke kan det, under vår nuvarande repfetentåtiva ståndssämmar sättning, anses lämpligare för en fastighetsegare på ländet att välja eller blifva vald till riksdagsman af valmän inom städerna, der ban naturligtvis måste känna långt färre personer och äfven vara af färre sådana känd, är i den ort, der han är bosatt. Dessutom är han: ju, enligt alla fyra riksståndens:vid innevarande riksdag beslut, numera berättigad att-välja och väljas till riksdagsman i stad, så vida han der besitter fastighet. Principen vär således redan af bondeståndet erkänd i afseende på afskedade tjenstemän, som ega hus och jord i städerna; hvarföre skulle den då icke: jenivälerkännas för dem, som ega fastighet på landet? Och månne bondeståndet skulle äfventyra mer, om desse inmutades i det Hedervärda ståndet, än borgareståndet äfventyrar genom ; deras införande i detta? Icke. heller? lärer det kunna anses lämpligt, att fastighetsegare på landet, söm förut bott i städerna eller der varit näringsidkare, eller afskedade ofrälse tjenstemän inväljag i presteståndet, hvars tepresöntätiotisrätt åtödjer-sig på em helt annan princip än besittnitg af jord. Återstår således, att de skulle få plats på riddarhuset; men utöm det l: att äfven detta-uppenbart strider mot den. beklagligen ännu gällande principensför ridderskapet och adelns tepresenitation, såhär riddarhuset redan ett icke? obetydligt antal sjelfskrifna representatiter bland afskedade tjenstemän, tillhörande detta stånd, hvilka Väl behöfde en mötvigt i bondeståndet mot adelsprincipen. Men det hufvudsakliga skäletifortfar reservanten, består i hans önskan, att frågan först bör pröfvas och afgöras. öm införandet. af en nallmän och. gemensam valrätt utan afseende på stånd eller : vilkor,. För vår del kunna vi likväl icke inse något rimligt skäl, hvarföre en utvidgad representationsrätt för en mängd bildäde och upplysta, nu orepresetiterade medborgare skulle lägga hinder i vägen eller fördröja pröfningen och afgörandet af en mera omfattande representationsreform. Tvärtom är det vår öfvertygelse, att denna derigenom skulle i väsentlig mån befordras och att nåmA os Ät TTR BR RTR RR TEE YRAN ENE NE