Aftonbladet – 24 september 1857, sida 2

veta, att några dar efter sen jag gått hade Lena fått en flicka; och så snart hon var så bra att hon kunde gå uppe, hade hon gått ut och sedan icke hörts af. När grannarne väntat henne i 8 dagar, hade de anmält gaken i polisen; barnet hade blifvit hämtadt till barnhuset, och de få möbler jag egde hade: värdinnan tagit för byran. ; Just som jag åhörde allt det der, kom värdinnan sjelf och bekräftade gummans ord, men tillade, att hon alltid varit öfvertygad det Lena kastat sig i sjön, ty hon hade varit så underlig och sorgsen till sinnet sedan jag gick, och att hon just nu hört af en polis: konstapel, att man hittat tvenne lik, hvaraf det ena troligen var Lenas, efter den beskrifning på kläderna, som konstapeln gjort; och frågade om jag icke ville följa med till bårhuset, der gt görvaraden J jorde så. Det var verkligen Lena; vi kände hennes schal och klädnin hb : Det föll mig nu före som om hon dött derföre att hon hörde, att jag icke brydde mig om henne, och det tror jag ännu. Hå, det kunde: ingen hjelpat; det var som det var, och det allra bästa är att hon dog stackaren, fastän hon icke var mer än 25 år... det tänker jag icke så mycket på; men jag gick min väg och ville nu muntra mig litet, ty jag var kuslig till sinnes-efter) den der synen, och kom tillsammans!: med: andrå och gick och rumlade och dref i flera dar och glömde alldeles att hon skulle legrafvas, och när jag sedan kom och hörde efter, så var det för sent och de hade fört henne till anatomisalen, och ser herrn, det kan jag aldrig glömme. Den gamle teg åter en lång stund, och jag tänkte inom mig, att klokare och bättre menniskor än han göra presist på samma sätt: de plåga och förbittra lifvet för hvarandra med