Aftonbladet – 24 september 1857, sida 2

skulle kunna göra hvilka ingrepp på svenskmanna rätt det behagade. Ja, en regent med någon raskbet i vändningarne kunde en vacker dag, med tillbjelp af ett sådant riksdagsparti, rycka. till sig suveräniteten med alldeles samma skäl, som ni användas för att få en svensk kronprins till vice regent. Det var ju på detta sätt som Karl XI och Gustaf ill senom tre stånds beslut vid en riksdag bleffo envällige, Det är en farlig sak att advocerå med grundlagen. Svenska Tidningens konduit har i denna fråga visat sig så opålitlig, att junkraine sjelfve för framtiden nog få behålla sitt språkrör, då man icke längre kan hafva någon aktning för det; och sjelfva hr justitiemiinistern har, öm det är sant att han ledt de öfverläggningar till grundlagens eläderaride; som vas rit å bane, ganska svårt komprometterat sig. Saken må hafva någon ursäkt i det stora nödtvång, som af alla inses, att H. K. H. kronprinsen måtte kunna öfvertaga regeringen, och den föga olägenheten, som blundandet för grundlagsbiden denna gångeri sjelfva verket skulle medföra, Ty icke tro vi det isig sjelf skulle vara just så farligt, om ständerna denna gången, liksom 1812 och 1818, genom en skrifvelse bemyndigade konungen att under sin sjukdom åt kronprinsen anförtro regeringen, desto heldre som ett af 4 stånd antaget förslag derom redan hvilar till grundlagsenlig behandling, och visserligen af. en kommande riksdag blir enhälligt godkändt. Men faran ligger icke i undantaget sjelft, utan deri a:t detta undantag innebär, så oskyldigt det synes — en revolution, då det innebär det faktum, att grundlagen Kan låta bli att respekteras, 3å snart regering och ständer komma öfverobs deröm. Här om någohön gäller regeln: principiis obsta! Måtte vår Herre bevara 1857 års ändå nog febrila ständers förstånd från att hvarken vilja försöka sätta sig öfver grundlagen eter landet! Måtte de komma ihig, att de icke äro någon konstituerande församling, och icke såsom en sädan af landet valde! . — Följande i dagens numer af Dagbladet intagna segersång synes oss oaktadt allt sitt pösande öfvermod, med sitt naiva ordande om advokatoriskt ordrytterin och sitt vädjande till shvar och en som vill och kan fatta en logisk deduktion, så putslustig, att vi ej kupna neka oss nöjet att meddela den åt våra läsare! Under debatter behandlades hufvudsekligen den formella sidan åf frågan, d. v. s: dess enlighet med eller strid emöt grändlagen, ty det för riket nyttiga och snart ssgdt nödvändiga af den vidtagna åtsärden vågade knapt någon af den för tillfället organiserade fåtaliga oppositionen bestrida. I det formella var äfven bevisningen för åtgärdens öfverensstämmelse med både Sserges och Norges grundlagar samt riksakten otvetydigt segrande för enhvar, som vill och kan fatta en logisk deduktion. Ämnet har emellertid redan varit så vidlyftigt omordadt i både vår och andra tidningar, att vi anse öfverflödigt att vidare sysselsätta våra läsare dermed, sedaa såken redan är våterkalleligen afgjord och våra möotståndare således fått faktiskt erfara till huru livet det gagnar, attupphäfva rop om revolution) och statsstreck, då man för detta sitt påstående icka har något annat ati: åberopa, än ett advokatoriskt ordrytteri: