Aftonbladet – 23 september 1857, sida 3

skulltkli klara att segla igen. På det gättet gigo två år. När jag då kom hem en sommr, så vaknade minnet af Elna hos mig igen, or medan vi lågo och lossade i Malmö, så begfjag mig ut åt hennes trakt och fick höra a bon gift sig för ett år sedan. F.jäg vet intjust om jag tänkt att gifta mig med herhe,fir en sjöman kan ingen hustru te; qvinnf. finner en alltid i alla hamnar, och ens hevär skutan... och så äfventyrlig och vidlyft: bade jag ookså blifvit, så, fast jag förtjen! bra, så gick det som det kom, men ändå sgick det tig liksom till sinnet att Elna vi gift... Jag såg henne inte, utan vänder igen till staden, och när jag skulle gå nei(ll hamnen, så stod en vagn med fyra hästar) gatan; jag kände igen )kuskeis det var grefvintns, och inne ji vagnen satt en martisell eller jafru, som höll ett litet barn i sitt knä. Aldghar jag känt någonting så underligt som d vet herrn.., jag blef liksom yr i hufvuct och ögonen vattnades mig:.. jag git fram till vagnen och helsade på kusker ien har kände icke igen mig genast, 1 rof och brun hade jag blifvit; han hade salig sett mig annat än fint klädd, kantänka, 4 ville liksom inte kännas vid sjömanskran. Af honom fick jag . veta att grefvina strax efter mitt försvinnande rest till sin ma Köpenharn, och våren derpå fått en liten frin, och att herrskapet båda voro resta till ett uUsdskt. bady och blott lillå fröken med sin guvest och sin betjening var hemma. Jag gickfim och såg på den lilla flickan, som vart förnäm fröken, .. jag ville ha tagit hene famnen ... Gubba jstnade tvärt och stirrade framför s:g, likio) han ännu i verkligheten sett det lilla .bate j den granna vagnen. Slutligen for hard handen öfver ögonen, rätade upp sigö fortfor i en helt annan ton;