Aftonbladet – 23 september 1857, sida 3

stund och kokat af harm, kände jag efter i röckfickan och hittade verkligen en sammänviken påpperslapp, som blott innehöll dessa ord, skrifna af inspektören: Grefvinnan har befalt mig lemna Jarl ombord p skonerten Johanna, förd af kapten Huld, som grefvinnan känner såsom en bra karl och dugtig sjöman, och hos hvilken Jarl-kan lära sig yrket, och när han en gång kommer tillbaka, skall grefvinnan ytterligare sörja för honom, om han förhåller sig väl Det var allt det, det var så kon betryggade min framtid . ;. Inte att jag just bade Hågon motvilja för sjön; men aft inte fråga mig. till först, utan kasta ut mig hufvudstupa, som en blind kattunge... Också -grodde harmen i mig i flera dar, och jag ville icke göra någon nytta.: Men se, kapten hade rätt; ombord der krusar man inte. och jag skulle nog ha blifvit värre behandlad, om inte. — som jag sedan fick veta — grefvinnan befalt att icke tvinga mig eller handtera mig alltför illa och betalt kapten bra... men i Spanska sjön kommo vi ut för en storm som dugde, det var fråga om både fartyg och lif, och ifrån den dagen tänkte jag inte mera på att jag blifvit utvräkt mot min vilja ... jag tyckte: om att liksom vakna till lif och verksamhet, jag som i heia mitt lif förut endast latate och läst romaner ..jag blef som en annan menniska och tyckte alt jag förut gått i sömnen blott... och när vi kommo till Livorno, så hade jag;verkligen redan fått en sådan smak på saltvattnet, att Jag. följde med kapten, som var en hederlig och dugtig karl, fast han var sörå Hin Bö sjelf, om ban blef retad, vidare till Rio och örst andra gommaren återvände jag hem: ). Det var nu som om jag varit tio år borta di stället för ett... ty allting tycktes mig.annorlunda. Jag var riktigt glad att ha kommit ifrån mitt förra lif och längtade bara att vi