Aftonbladet – 23 september 1857, sida 3

pMonlgörmeng, Björnstjörna, Bråkenhjöli och friheri Alströmer yttrat sig derför, såmt hrr Cederschiöld oc Printzenskjöld yrkat återremiss. Presteståndet. Efter protokol!sjusteringen föredrogs statsutskotte utlåtande p:r 123, om högre lösen för inrikes til verkad salpeter, hvarvid prosten Melander atförde å! skilliga skål för denn: inhemska binärings understö getom högre lösningspris, som. han föreslog till 1 rdr rmt. Doktor Sandberg, biskop Bergman, proste Ljunggren m. fl. instämde. ; Doktor Nordlander yttra de sig i samma syftbing. Doktor Björkman ville: g ännu längre och. tillstyrkte hvad motionären önskat aller 7 rår bko. Prosten Euren instämde. Professo Agardh. ansåg. deremot, att priset ej borde höjas öf ser hvad den kostar utomlands, ty när salpeter få töllfritt införas, kan underslef ramkällas, hvarför han ville bifalla utskottets förslag och uppläste e! del af statsrådets protokoll för att bestyrka denn: åsigt. Prosten Gahne m. fl. instämde med: honom Doktor Säve förordade prosten Melanders förslag Doktor Gumelius yttrade sig i öfverensstämmelse met professor Agardh och trodde, att denna närjogen utveckliog-icke skulle gagna jordbruket, hvarati pro sten Almqvist instämde. Utskottets utlåtande biföll med 23 ja emot 12 nej. Statsutskottets utlåtande n:r 124, med svar på sterremiss af betänkanden om 2:dra, 3:dje, 4:de oc! 5:te hufvudtitlarne. : Doktor Sandberg ansåg, aut hvac utsko tet föreslagit, så väl i öfriga afseenden som bäi cill registrators aflöniog inom justitiestatsexpeditio aen 2500 rår, borde sbifallas; med på professoi 4gardhs och doktor Gumeli yrkande höjdes. denns sistnämda till 3000 rdr. På biskop Annerstedts för slag höjde presteståndet också lönen för justitie. kanslerns sekreterare till 4500 och för registratorr till. 3000 rdr. 3 Liksledes medgaf:; ståndet på biskop Annerstedts framställning, att anslaget till fångars vård och underhåll får användas till utvidgning a! samla fängelser. Äfvenledes höjdes, på samme talares tillstyrkan, aflöningen till 2:ne andre sekreterare i utrikesdepartementet till 2000 rår. Vid 33:dje punkten, sidan 9, yrkade biskop Annerstedt bifall till ntgiftsafdelningens förslag, om en tillökning af 2522 rdr 17 öre till lega för hästar till artilleriets exercis, samt 658 rdr 18 öre till furagering, hvilket ock af ståndet bifölls. : Baokoutsko.tets utlåf:nden n:ris 47, afstyrkande väckt motion om ny bygnad för rikets ständers bank, 48, i anledning af riksståndens beslut öfver betänkandet n:o 37, med förslag till reglering af bankens låneoch kreditivrörelse, och 49, i anledning af ståndens beslut öfver-utlåtandet n:o 38, angående bankens vexlingskassa och depositionsrrelse, biföllos. Derefter föredrogos och biföllos utan diskussion statsoch ekonomiutskottets utlåtanden n:ris 17, afsiyrkande våckta motioner om skjutsningsb:styrets öfvertagande af staten, och 18, om skjutsersättning till åtskilliga tjenstemän för resor i: tjensteärenden. konstitutionsutsköttets memorial n:ris 38—45, innehållande voteringspropositioner, bevillnings-, lagoch ekooomiuiskottets memorial n:o 8, om 26 n af bränvinsförsäljningsförordningen äfvensom lägutskottets betänkande n:o 41, afstyrkande väckt motion om skyldighet för kärande part att kungöra svaranden onderrätts uppskofsbeslut. Lagutskottets betänkande n:o 43, tillstyrkande förändrad lydelse af 2 S:n i 12 kap. rättegångsbalken, afslogs på yrkande af domprostarne Bring och Björling, som anförde, att genom bifall till utskottets förslag skulle det blifva tillåtet för kärande att utan begränsning af tid träkassera svarande genom att än upptaga, än nedlägga ett mål. Borgareståndet Konstitutionsutskottets betänkande rörandedetkungliga förslaget att uppdraga r.ksstyrelsens förande under H. M. konungens sjukdom åt H. EK. H. kronprinsen föredrogs. Hr Björck, som först begärt ordet, yttrade: Betänkandet måste hos enhvar väcka uppmärksamhet, med anledning af de flere ämnen det berör, och obehaglig öfverrasköing på grund af de skäl utskottet för sitt omdöme antagit, äfvensom till följe af det slutliga tillstyrkande som R. St. fått emottaga. Det torde alltså-påkalla en omständligare undersökning, så att åtminstone hvad som i sådant afseende förebringas, icke kan anses obehörigt, ,,. Rätta sättet för grundlagarnes tillämphing här i främsta rummet utgjort föremål för utskottets betraktelse. Någon annan anledning till en sådan betraktelse kan utskottet icke hafva haft, än afsigten att derigenom bereda väg för en sådan tillämpning af ordalydelsen i vissa lagbud, att denna skulle tillintetgöras, på sätt utskottet vid tillämpningen af sina tolkningsgrunder sedermera förfarit. Utskottet måste således anse dessa betraktelser !ägga grunden för en dylik tolkning, som utskottet sedermera sig tillåter, och derföre ådraga sig samma betraktelser särdeles uppmärksamhet. Redan i början af sitt resonnemedt förshar utehettetj-fons som 5 regeringsformen, men glömAfR.för stadgandet i 83 och måhända den i första rummet, utgör föremål för det deri innefattade beslutet, att den skall tydas efter orden; Utskottets sannolikhetsberäkningar synas bärmed föga öfverensstämma; men om desse äro riktiga, om grundlagen skall tydas på samma sätt som i-afseende på andra lagar, bestämmes af veteaskap och förnuft; hvarti.l hade då hela lagbudet tj:nat? Utskottet uppgifver att afsigten varit att inskärpa lagarnes noggranna efterlefnad, med anledning af skedda missbruk. Denna-vigtiga anmärkning är väl att taga vara på till ett annat tillfalle; nu frågar jag endast, om den är tillräcklig att förklara ett stadgande, som, säge hvad man säga vill; ibnebär något mera, för att icke säga något annat. Det finnes väl ingen som påstår eller ens medgifver, att det sunda förnuftet får lembas å sido vid grundlagens tillämpning efter ordalydelsen, och gerna skulle jag för min del följa utskottet ända till slutpunkten, eller att bufvadsyftet bör vara att troget ur lagarnes ordalydelse och sammanhang utfinna lagstiftarnes mening, om sjelfva tvisten vid tillämpningen dermed vore afgjord; men så är icke förhållandet; emedan der uppkommer jost då, när ordalydelsen bjuder ett, och sammanhanget ett annat; eller med ett ord, då en grundsats på åtskilliga eller mångfaldiga ställen är klart och tydligt uttryckt, men på ett annat samma grundsats af ordalydelsen helt och hållet motsäges. Det är i sådana fall; då sammanhang i grundsatser felas, det är då, som Svårigheterna och de olika -meningarbe uppkomma, och det är just för sådane fall, som grunilagen -genom 83 4 tillerkänt ordalydelsen det afgörande företrädet f-amför sammanhan: get. Lagstiftarens mening måste alltid anses uttryck i hyad ban skrifvit, derom kan väl ingen tvist upp komma, utan endast om hvåd hån rätteligen str och då hän sjelf förklårar, att han alltid menat hva orden innebära, och att han, då dessa strida emot sammanhanget, likväl lågt sin mening i orden, så gifver detta den förklaring på 83 4, som är den ende rätta, och som innefattar något beståmdt, som för gåfves sökes i utskottets tomma betraktelse, som ickt ens vidrör det verkligen tvistiga af frågan. Pröfoingen af sjelfvå saken har utskottet inledt med en. undersökning af våra grundlagars stadgande, obe roende af riksakten och Norges grundlag. Det äl ur denna inledning, som man med tillfredsställelst antecknar utskottets uttryckliga förklarande, jag ville nästan säga erkännande, att 40 regeringsformen stund och kokat af harm, kände jag efter röckfickan och hittade verkligen en sammaänmm Vd avelanin I KRK hlatt Innakhll Janken