Aftonbladet – 23 september 1857, sida 3

dra dylika framställningar, af hönom tillbakavisas med den makt Han för sådant fall, till grundlagens skydd, erbåHit och innehar. Hr Falhem fann både af sjelfva betänkandet och af reservationerna, att man utom grundlagen måste söka stöd för den föreslagna åtgärden. För sin del skulle talaren gerna ha velat bifalla denna åtgärd, om sådant kunnst ske med stöd sf grundlagen, men då detta nu icke kunde ske, alldenstund grundlagens bud i förevarande fall syntes talafen klara och oförtydbara, så fann han sig af sitt samvetes röst förhindrad att bifalla utskottets förslag och han varnade mot de framtida vådor som det kunde medföra att börja göra det till en vana att bryta grundlagen. Skulle emellertid ståndets majoritet finnas benägen bifalla förslaget, önskade hr Falhem att gränserna för den makt, som komme att åt kronprinsen uppdragas, måtte närmare bestämmas. (Forts.) Bondeståndet. Förslaget om regeringens uppdragande åt kronprinsen har blifvit efter en långvarig debatt och votering bifallet med 56 röster emot 28. Reservation emot detta beslut anmäldes först af Ödmann såväl i afseende på det tolkningssätt af grundlagarne, hvilket här gjort sig gällande, som emot de för fäderneslandet möjligen vådliga följder, hvilka af detta beslut kunna uppstå, hvarefter Sablström, Mengel, Luniahl, Hultman, Johan Johansson från Örebro lån, Erik Olsson från samma län, Sköldberg, Lekberg, Anders Jansson och Anders Jonsson från Wermland, Nils Larsson, Nils Olsson från Skåne och Per Nilsson i Espö, Anders Eriksson och Lars Gustaf Larsson samt Dahlgren från Elfsborgs län, Jonas Andersson, Anders Petter Andersson och Carl Petter Andersson från Östergötland, jemte åtskilliga andra förklarade, att de förenade sig med Ödmann i hans reservation. För diskussionen är pu icke tillfälle att redogöra. De, som yttrade sig för förslaget, ville icke i allmänhet söka stöd i grundlagen, utan antogo, att bifallet skulle lända till rikets nytta, då deremot de, sem voro af mötsatt åsigt, ansågo grundlagens helgd böra stå öfver alla nyttighetssynpunkter och att, i: stället för nytta, oberäknelig våda kunde uppstå för samhället, om grundlagen tolkades efter stundens tycken om det nyttiga. Talmannen och sekreteraren motiverade hvar för sig sina åsigter, enligt hvilka proposition på förslaget icke skulle: strida emot grundlsgen. : ve återkomma till en närmare redogörelse för deatten.