Aftonbladet – 22 september 1857, sida 2

liga handlingar antydt, eller, om detta icke lyckades, med bibehålle; anseeode draga sig tillbaka. Men något helt annat bar inträffat. Den förstnämde; Iageas förnämste vårdare, skyr ej att förestå ett föroärmande af sjelfva gräddlagarne och söker den ena månaden, genom en opassunde advökä: tyr göra tll hvit: ett steg, som han några månader förut ntmålat såsom svart. Och den andre, hr inrikesmin:stern, uaderstödjer tilltaget. Det måste blåsa en förv.llande vind på samhällets sp-ts, då män. föru: känd? för karaktersfasibet, inom så kortat tid, som des e hrr setat i rådet, kunna bli Ifa mja? ka söm ett vax och lika böj!iga som ett rö: — Vi, finna i sett af de med dagens -postz ankomna. numrorna af. Göteborg Handeleoch Sjöfärts Tidning följarile yttrande med anlednisg af det bekan:a Göingedirkiläfet: De iobjudandehafvå uti sin ingress uttalat der förmodan, att det vore kvapt tänkbart, det icke ens. kompakt opinion, uttalad af. Lu:ds stifts presterskap, skulle vid frågans -afgörande vinna afseende. Vi fisna det naturlig att man hyst en sådan förmodan, emedan at väl i atost fall icke gjort sig så inygEet besvär, hvilket dock alltid ipnebar vågöt sö: rinde i den, ljö v: andeliga Kvilau. Vi attaga äf ven, att opinionsyt-riogea verkligen vinagr afseendå hos — presteståndet, men derecwot torde deosamma å andra hill vinsa et: afseende i alldeies motsatt riktning mot den af Lunds-siifts pastorerna ås:ftade. Sådana kättire torde n migen fianas, om just uti presterskapets motvilja mo: religionsfriheten finna ett argumument för denna frihets ryt:a och nödvändighet. Anteger man nöemligen, hvartill skäl icke torde saknas, att p esterskapets mening är dikterad är dess fruktan att förlora något af sia makt och sitt inflytande, eller af fruktan ät fiona det ljufva lugnet vid middagsbordet och middagsluren stördt ganom samma frihet, så fuöoef man ett godt skäl att förorda den å:gärd, som skulle leda till ett så övskligt resultat, hvilken m. a o. skulle åt förs såmlingen återgifva hvad presterna beröfvat densamma samt väcka Mamma prester u.ur deras försoffande beqvämlivhetsiu ä; pr ER Hvad betyder i-öfrigt 6 sådan opinionsyttring ? Om en bknande rundskrifvelse: uti. tågöt katolskt land: u:gioge, för att fråga dervarande prester hurus vida de t. ex. ville medgifva bibelas fria lssning åt menige man, så äro vi öfvertygade, att den orättfärdiga: åsigten, ätt något sådant icke borde medgifvas, det skulle vinna samma proportion af rö: stef, söm det ofta omtälade spörjsmålet i Lunds stift; Hvad bevisade nu en sådan opinionsyttring? Jo ins genting annat än det katolska presterskapets öbsktrantism och. oförsynthet. Tillämpningen, af detta exempel. på förevarande fail bör icke vara svår att göra. I samma fråga skrifves i Öresundsposten för den 16: Stiftets presterskap, åtminstone i :19--kontrakter, har med 226 röster tillstyrkt prosölytinakares landss förvisning ;.13 af dem dock med inskrätikiing till utläsdning. 30 ha dels öppet, dels genom tystnad; förkla at gig mot nämde sträff. Flera vaota hafva varit obestämd. Observeras bör, att i Luggude härad; af gammalt kändt för stt i allmänhet ega de mest upplysta och frisinnade prester i stiftet, ha af 20 röstande fjorton förklarat sig mot landsförvisniogsstraffet. Karakteris iskt: för färsingarnesoch g3iögardes röstfiske är; att oaktadt petitionen redan för öfver fjortot dagar sedan hade slutat att eirktlera i Luggude härad, ofvanvämde luggudisternas opinion ännu ej blifvit bekaotgjord. Det-börcoek betonas, att hela notvarpet skett i: prostlådorna,-;ej inför allmänhetens ögon, doch ett och annat motiveradt votum visar huru mången: stackars pastor och adjunkt liksom pressats till en bans kristliga sinne sårande fördömelse öfver predikanter, som ha annan tro än ban sjvif; men livad göra? Han kan blott sucka med psaluiisien: Siora stätaf i en rings, etc. — Malmö Snällpost förttättef meddelandet af de på ofvannämde cirkulär afgifna kvärens. Vi göra derur ett li:et florilegium, då det vore stor synd och skada, om dessa prot på upp lysning hos en del af vårt svenska presterskap skulle gå förlorade för den större allmänheten.. Så: finner: kyrkoherden i Hoby, C. E. Eckerberg, det skäligt. S att proselytmakaren bör underkastas fängelse och der tunodervisas. Om icke det åsyftada ändamålet, proselytmakarens ätergåvg, vinnes, så öfverlemnas åt vederbörande att bestämma landsförvisning eller fortsatt färgelse.n Vies pastorn i Hellaryd, 4WMauritsson, instämmer, ty det är val mindre skada, att en blir förlustig sit. jordiska fadernesland, än att sånga tus: nde gedom hövom förlora sitt himmelska. Fängeseströff synes otjenl g ; då bättre enskilt undervisning, först af pistor, sedan af biskop, jemta förmaning i all kärlek, och, då deita är förgäfves, laudsörvishing.s Pasto-ssdjunkten N: Andersson i Färslöf xan så mycket heldre skrifva sitt ja, som ha : anser landsflyktsswraff t, bibehållet vid dess nuvarande utsträckoiog till affälliogar i allmänhet, vara det enda yttre fullt rationella skyddsmede! för kyrkan, så linge nemiigen den är statskyrka med cf staten besoldad klerus.s g ;. Vice pas:orn i Bjereshög, L. Trägårdh, röstar ja, men anser tillika, att så vida denna lag skall kunba rätt tillämpas, bör en bestämd depor!ationsort anskaffas för ifrågåvardnde brottslingar . NE Xx Några ba dock varit litet tvehågsaa. Så afger andre stadskomministern i Lund, Humbla, sitt ja med förbehåll, att landsförvisning i detta fall icke må anses såsom ett straff, utan såsom ew nödvärn.s Kyrkohbrrden. P. A; Wingren i Södra Rörum beledsagar sitt ja med dessa till iörsigtighet manande ord: Visserligen den enda rätta. ntvägen efter andra mildhetens och stränghetens försök; men presterska pet har ögoäcen på sig Följands verser, ur en ä venledes i Snällposten, intagen stridssång af den bekante professorn och kyrkoherden i Westra 7Karup. Carl Christ. Eberstein, ansluta sig värdigt till ofvanstående opinionsyttringar: : Bröder — upp! ej med korslagda armar häfves oss på Zion murar stå; Andans svärd vi fitt; att dermed slå mörkrets härar oed —sig Gud förbarmar!i för dess blixtrar fly de då. Men kan Andans svärd ej bita på dem, ty förhärdelsen bland dem är stor, andra vapen ka vi, liksom Thor sioa viggar, att i mörkret nå dem, som sin hämd åskdundrara svor. Ale RE Aa ngn ng nn RR ant