Aftonbladet – 22 september 1857, sida 2

efter granskning af de uppgifoa paragraferna i den norska grundlagev, förklarat. att ingen anledning förefunnes, det rågon förändring i Sv.rges eiskila lagar vid det tillfället kunde behöfva esa rum; att den grundsats, att försvåra föranarmgar i grund: iagen för.statens borgerliga författning påintet sätt vore användbar på stidganden rörande tvenne staters inbördes politiska förbindelse; att en borgen för hvardera statens enskilta vrundlagar låge-deri, att de ej bero:ide af den förening mellan tvenne sjelfständiga stater, som alltid är mera tillfällig än en: hel nations genom. :samhällskontraktet. Dessa åsig:er, långt ifrån att gifva stöd åt den tolkning 1857 års konstitutioosutskott nu vill göra I c zälsande,.at ständeraa skulle vid-erkännandet af-den: norska grundlagens giltighet för-! bundit svensk folket att: anse sin egen grund Ilag i denna detsåsom hvilande. bevisa tvärtom. I: att de ansågo båda grundlagarne så vä fören-t liga, att någon förän ring i vår gruvd!ag il: följd af förenin-en icke behöfde:ega ru. Denna: -tippfa tning vinner ytterlirare stod d-rof, att utskottet på samma gång tillstyrkte, : att de genom föreningen me:lan Sverge echfNorge uppsomna konstitutionella tör:ållandes I: väl borde bestämmas gerom en särskilt lag. så att i den oförmödade öch beklagliga, inen visserligeii icke otankbära hände:sen ai föreningens upplösning, Sver:es enskilta konstitutiori icke måtte då ånyo behöfve förändring, ; men utan ått äfven vid uppgörandet at för-1. slaget till denna internationelia lag, den sedermera så kallade riksakten, sätta i fråga(. någon förändring i sammanhang dermed at vår egen grundlag. Ocksö medgifver utskottet sj.lft uttryckligen, att riksakten af svenskal; representationen sjelf författades och antors uuder des förutsätining, att dess bud stodo i ull öfverensstämmelse med svenska grund-: lagarnen. Men, säges det vidare; om svenska representationen Häruti misstagt sg, sål minskar detta m sstag på intet sätt giltigheten af den lag; hvarom denna representation md den norka ötverenskommit. Den senare hade ingen skyldighet eller befogeihet att unlersöka. och bedöma svenska representaionens: uppfattning af öfverenskow:melsens förhållande till svenska grundlagatrne; Om nä gon strid. mellan fiksaktens och svenska g undlagarnes stadganden: ar gående de förhållanden, som genom riksikten skola bestämmas, verkligen skulle förefis nas, så måste: svenska foikets en gång will: öfsere skommelsenunder lagiiga former gifna bifall :örbinda detsamma att, med åsidosäitande af grundlagarnes afvikande bestämning, följa viksakteni. ; ; Och härefter följer åberopandet af de stad! sanden i riksakt:n och i Norges grundlag, i grund äf hviska utskottet anser representationens sammankallande för att föror:na om regeriogen under konurgs boriovaro eller sjukdom i Norge böra ske jenast eller åtminstone nom fyra veckof, ehuru statsrådet erligt svenska grundlagen först efter ett års förlopp bör s mmanksalla represintetioren, samt p-tåendet att, då ständerna-år 18:5 icke gjo:de någon anmärkning vid Cessa. stadgand:n eller deruti yrkade någon förändring, sveneka ständerna derigenom förbundit svenska foiket att I i denna del; med erkännande af norska grund I: lagens giltighet så länge föreningen med Norgel varar, ange sin egen för hvilande.n Vi hafva icke utsn en med blygsel blandad harm kunnat läsa dessa lika osanufärdiga som :örnedrshde ord af Sverges rikes ständers koustitutionsutikott. Då Norgesgrundlog uti dess 41 5 uttryckligen stadgar, ait de i nästföregående båda paragrafer gifua föreskrifter om norcka och svenska st tsrådete skyldighet att vid kosungs död, m-dan tronföl-l. jar.n ännu är ofnysdig, gena:t sammanträd: för att gemensamt utfärda kallelse till storthing i Norge och rkadag 1 Sverge, och om riksstyrelsens förande genom staterådet (:nterimsteger.ngen) tilldess begse representationerna äro semlade och f:rordnat om regerin gen, äfvea skola gälla, då det till följd af svenska regeringsformen tillkommer svenska statsrådet att i egenskap af sådant föra regeringenn, 2ä är det Norges grundlag, som genom detta stadgande i denna del underordnat sig Sverges rikes grundlag, och icke tvärtom. Den svenska regeringen-formen, till hvil-: ken Norges grundlag hänvisar, bestämmer ! noga tiden förstatsrådets (interimsregeringens) ) styrelse vid tilifälle af kozungs sjukdom, olika a:ed den tid, som är derföre bestämd för bänI delsen af konungs död medan tronföljaren snou är omyndig. När 39 i Norges gruodjag stadgar, att de, bäda statsråden skola genast sammanträda för att utfärda kallelse o. 8. Vv. i det sistnämda fsllet, så kan detta genast tillämpadt på fallet sf konungens förbinder genom bortresa eller sjukdom följaktligen icke enligt 41 i samma grundlag förstås annorlunda än på det sätt, som är förenligt med den deri åberopade svenska regeringsformens stadganden, nemligen: genast efter förloppet af den der föreskrifna tid, d. v. 8. gevast efter de tolf månadernas förlopp. I. Hvarje annan tolkning af ifrågavarande : grundlagsstadgande är likaovärdig som tolkningen af riksaktens bud, att interimsregering skall sammsantwäda ,vid alla de tilltällen då, efter Sverges och. Norges grundlagar, rikets styrelse föres af statsrådet i den syftning, att väl Norges, men icke Sverges grundlag skulle bärvid tjena till rättesnöre, då det likväl just är den-senare som i detta hänseende är erkänd af den förra. Och en sådan tolkning är ovärdig icke blot ur svensk synpunkt. Den är det äfven ur k, såsom uppenbart stiidande emot den MAN RED OR MN ÅTTA or SÄNT ASKER GLK MD fn ne RS sr Jr mr TTR KN och Elna kom i sin randiga kjol, sitt lilla lifstycke och sina hvita Jintygsärmar, och föll mig om halsen.