de facto vara upplöst intill dess H. M. konungen återvinner helsan. Att Dagbladet kan låta sin önskan, att Sverges rikes ständer så fort som möjligt måtte, med åsidosättande åf grundlagens bud, följa norska stofthinge!s exempel, förleda sig till ett så skeft och grundfalskt räsonnement är oss obegripligt. Det är nemligen alldeles klart, att det teslut, som norska storthinget för. sin del fattat, icke ensamt förmår upphäfva den. funktion, som i enlighet med, riksakten biifvit gifven åt interimsregeringen.. Om, s8edan konungen, med uttryckligt erkännande af grundagarnes och riksaktens i detta hänseende gällande stadganden, förordnat. att en unionel interitosregering skall sammanträda och öfvertäga de förenade rikenås styrelse, endera af de båda ländernas råpråsentationer skulle antaga ett förslag att på annat sätt anordna riksstyrelsen, så betyder detta allsingenting, så länge icke det andra landets representation antagit samma förslag. Som man erinrar sig, har också, såsom rimligt och och naturligt var, KK: Mit: i sin nyligen till rikets ständer aflåtna skrifvelse rörande rikets styrelse under konungens sjukdom framstält förslaget om riksstyrelsens uppdragande åt kronprinsen endast under den förutsättning, att den framställning i enahanda syftning. som K. M:t aflät till norska storthinget, varder af storthinget antagen. Naturligtvis bar uti propositionen till norska storthinget samma förbehål; infjutit med afseende på Sverges rikes ständers bifall till densamma, och man finner såjunda lätt, att Dagbladets förfärliga skrämskott om det svåra dilemmats., unionens faktiska upplösning o. s. v. helt enkelt reducerar sig till en tom fantasibild,