Aftonbladet – 17 september 1857, sida 2

-båda statsmakterna att, sedan behofvet af ett ångvarigare regentskap visat sig vara för handen, när som helst vidtaga de åtgärder, som det redan inträffade fallet anses göra af nöden... Och. det. enda svepskäl, som justitiestatsministern förmår anföra för dessa vågade satser, sedan han förgäfves uppbjudit hela sin obestridligen stora .advokatoriska förmåga att derför finna något stöd i grundlagen; är. det dristigapåståendet, att en sådan rättighet har blifvit ansedd så gifvet följa af gråndlagens öfriga bud, att derom ej funnits behöfligt att någonting särskilt stadga, I safining en beqväm metod att tolka statsrätten! Man underkänner först den klara och tydliga meningen med de grundlagsstadganden, som man finner vara för sig hinderliga, och sedan dessa hinder blifvit sålunda undanröjda, säger man helt enkelt, att den rättighet man finner skäl att tillvälla sig blifvit ansedd så gifvet följa af grundlagens öfriga budjjatt derom ej funnits bekhöfligt att någonting särskilt stadga. Med fördel använda i dag af furstar och ministrar försvinnande af deras syften och för inskränkande af folkets lagliga rätt, kunde det dock hända att metoden en annan dag äfven blefve användi motsattriktning. Månne den äfven då skulle vinnaren lika varm och nitisk förespråkare i Svenska Tidvingen? i Grubilagen, som till värn för folkets frihet noga äfvägt och utmätt maktens utöfning mellan d:ss särskilta organer, har dervid lemnat utöfningen. af vissa. nationens: rättigheter åt konungen allena, vissa åt rikets ständer allena, dertill af. folket behörigen utsedde (eller sjelfskrifne), och vissa, till gemensam utöfning af konung och ständer. Till dem, som utöfväs af rikets ständer allena, höra svenska folkets rätt att sig sjel? beskatta, dess rätt att i fall af konungahusets utslocknande utkora ett nytt konungahus, dess rätt att om konung dör,. medan tronföljaren ännu är omyndig, utan, afseende. på något den aflidne konungens testamente ;angäende riksstyrelsen, förordna en förmyndareregering bestående af.en ellör flere personer, samt dess rätt att, om konung efter företagen resa blifver tolf månader ur riket eller om konusgs sjuklighet förtfarit äf-den beskaffenhet att han längre tid än tolf månäder icke befattat sig med regertingsärendena. vidtaga den författning om. rikets styrelse, hvilken rikets ständer nyttigast finna. All: dessa rättigheter äro uttryckligen förbehållns rikets ständer allena, hvilka för utöfningen deraf i de fyra sistnämda fallen-skola af.statsrådet särskilt till föreskrifna tider samman kallas,: vid, straff. för underlåtenhet ; eller blott för afstyrkande deraf, att de ledamöter af statsrådet, som göra sig dertill brottslige) skola mista embetet samt vara ovärdige att vidare nyvjas i rikets fjenst. Det är i alla de anförda fallen folkets suveränitet; som rikets ständer; dertill behörigen kallade och af folket utsedde, ega att utöfva, och jutöfningen af. denna suveränitet är i alla ,.dessav fall fullkomligt oberoende--.af. konungeny:-antingen: hanfinnes till öller: icke. Men vilkoret för rikets ständer att få utöfya dessa rättigheter är, att de i hvarje särskilt fåll skola i den ordning, grundlagen föreskrifver vara kallade och af folket utsedde. Skulle konungen blott genom sitt förklarade samtycke kunna dispensera ständerna från detta vilkor i ett af dessa fall, så skulle han med lika rätt kunne göra det äfven i de öfriga, Han skulle. sålunda t. ex. om han en gång vid en lagtima riksdag funne dertill villiga ständer, som vore honom till behag, men hvilkas majoritet han icke kunde hoppas blifva af folket återvald, låta dessa uttänja sin sammanvaro så, att den grundlagsenliga tiden IOr Ny Jagtima rksdags samwiwankallande fe dan instundade, innan den förra åtskilts, och då, på grund af någon justitiestatsministers deduktion, förklara, att sjelfva: de.-ordalag, som blifvit-begagn.de i 49-85 regeritigsformen och: 2 S riksdagsordningen, att riksens ständer skola hvart tredje år sammankorimad, utmärka, att detta stadgande afser det fall, att rikets. ständer ej redan äro församlade; att det blott bestämmer den yttersta tid, hvarefter rikets ständer skola ega att sammankomma för att besluta om statsregleringen Mim. fen innefattar ej något förbudsför res dan samlade ständer att med konungens samtycke i ämnet besluta, och att en sådanrättigbet tvärtom blifvit ansedd så gifvet följa af grundlagens öfriga bud, att derom ej funnits behöfligt att någonting särskilt stadga. Furu ginge det då med svenska folkets rätt att sig sjelft-beskatta 2, eller med desssrätt att genom de fullmäktige, hvilka: det-funnit förtjenta af sitt förtroende, deltaga i stiftandet och ändrandet både af grundlagar. och andra lagar? Men: om konungen skulle, kunna :emot,all srimlighet anses hafva en sådan dispensrätt, när han finnes, så måste äfven staterådet hafva samma rätt i de fall, då det enligt grundlagen styr med konungslig makt och myndig het. Således om konung dör under riksdags sammanvarc och ingen till tronen arfsberättigad prins finnes, så skulle äfven de. redan samlade ständerna ega att-genast utse ett nytt Konungahus, och 94 S regeringsformen, Som bjuder att rikets ständer i deana händelse skola sammankallas till vigg i grundlagen föreskrifven tid, skulle kunna göras kraftlös blott genom statsrådets (interimsregeringens) förklarande af sitt samtycke dertill, att de redan samlade:ständerna må i ämnet : tidigare besluta. Hvilket fält för intriger af den för fäderneslandets framtid vådligaste ar: voro ej härigenom öppnadt. Hvilken säkerhet för nationen emot ett förbastadt val eller för ait dess röst,-såtom grundlagen stadgat: och dess både naturliga och lagliga rätt ovilkorligen kräfver, finge -dervid efter mogen pröfning göra sig gällande. : i;