Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

gamlas magta bänder, som skiljer silkestrås darne ifrån hvarandra, äro de enda svaga ljud som örat kän uppfatta. Då ock då-sloter sig gummans Ikryngliga ögonlock; hon fäller i en slags slummer för några ögonblick, men börjar åter sitt enformiga arbete. . Hastigt spritter hoi till; lyssnar och vänder hufvudet emot, en tapetdörr alldeles invid sängen och mumlar: De råttorna, hvad de skrämma mig . . . nu husera de i de gamla rummen derute .s och det må de, bara de icke äta hål på mitt valnötskåp I Ett förnyadt buller afbröt hennes monolog; det lät. som .om en dörr öppnats, och i detsamma. gick den lilla tapetdörren upp och slog emot. väggen. Ett kallt lufdrag kom lampans låga, att. fläkta och spred en rysning öfver: gummans magra lemmar antingen af förskräckelse eller kyla. . Hön satt några minuter orörlig. En ganska obetydlig ochvanlig händelse kan ofta verka en ovanlig rörelse hos oss, om den inträffar 08 vårt bind är oroligt eller vår inbillning i rörelse. Så tycktes nu vara förhållandet med den gämla frun, ty hon stirrade ut i mörkret gehom den öppnade dörren med ön min af förfäran, som om hon sett ett spöke derute; och först efter en lång stund tycktes hon hafva samlat tillräckligt mod för att med möda resa sig upp och stänga dörren, för hvilken hon nu sköt en tämligen stor och bastant rigel innanför, E Lugnad genom detta försigtighetsmått, satte hon sig åter och sade, småleende åt sin egen rädsla och liksom för att motivera den inför sig sjelf: 5 : . . Jsg måtte ha glömt att skjuta rigeln för, då jag i går var derinne . .. eller kanske Amalia på lek dragit den ifrån... emellertid är det allt sant att jag bor bra ensam här med Lovisa och barnet... man vet att jag är rik...