Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

ee ende En författare i Svenska Tidningen, som tecknar sig. C—m, har i en artikel i dagens nir mycket skarpt farit utemot hvad han kallar fanatisk bokstafsdyrkan, i afseende på grundlagens tillämpning. Såsorma exempel på en dylik bokstafsdyrkan anför han några fall, der ett oförnuftigt ridände på ettenstaka ord, utan akigifvande. på hela parsgrafens innebåll och mening, kan leda till oriraligheter . och motsägelser. Vi instämnia med honom iogillandet af en dylik bokstafsdyrkan, men vi sunda ioke inke, att ett sådant medgifvande sån i ringas e mån förminska kraften af stådghndet i regeringsformens 83 6, att grundlasårne skola i hvarje särskilt fall efter deras ordalydelse tillämpas; liksom det icke heller sån inverka det ringaste på frågan derom, huruvida man i afseende på riksstyrelsens ordnånde under H. M:t konungens sjukdom skall kunna gå förbi eller alldeles förvränga tydiga och bestämda grundlagsstadganden. Att grundlagen skall tolkss efter ordalydelsen vill aåturligtvis säga, att hvarje särskilt paragraf skall fattas-i den mening, som: framgår ur dess eget innehåll, samt att alla pågissningar och förmodanden om Ah annan doldandemenirg hos lagstiftarne eller på konstläde öch advokatoriska sammanställninger grundade tolkningsoch vrängningsförsök äro otil ständiga. Det är icke något ordrytteri att påstå, det de bestående konstitutionella stadgandena ovilkorligen kräfvå en s. k. interimsregering, för det: fall att konungen. är af utrikes resa eller-sjukdom hindrad att föra regeringen, och att först sedan. nyssnämda hinder fortfarit i 12 månader, Yikets ständer, för dötta ändamål särskilt sammankallade och valda, ega att med full makt och myndighet anordna om siksstyrelsen. Detta framgår nemligen klart af det bokstafliga inehållet i de SS af regeringsformen och riksakten, som beröra dessa ämnen, och hvär öck vn, om icke låter sin blick grumlas och Fitt omdöme bestickas af tanken på nyttan och ändamålsenligheten af ett grundlagsbrött i aetta fall, måste inse alt grundlagens stiftäre håft sig fullt klar och medveten den betydelse de inlagt uti dessa stadganden. Grundlagsstiftarne 1809 ville tydligen, såsöm ock: konstitutionsutskottet i sitt-för icke längesedan afgifna betänkande i prinrsegeringsfrågan mycket. riktigt påpekåt, icke veta af något slags -prinsregering.. .På samma gång de stadgade en konstitutionelt monarkisk res geringsrorm, ville de, värnade åf en bedröflig erfarenhet från vår egen och. andra. länders bistöriaj iocke uppdraga den oansvarigaregentmakten åt någon ånnaän äd mödärken sjelf. För de fall; :då konungen kunde bli urståndsått: att befatta sig med -regeringsärendena, vare sig genom utrikes reka eller sjukdom, bestämdes. derföre en interimsstyrelse, bestående-af dem; som konungens förtroende. kallat att vara hans konstitutionelt -ånivarige rådgifvare i regeringsärenden. Det är icke blött eh nödfallsutväg för -den händelse att ingen annan bestärhmelse skulle: hinna fattas, utan en bestärbd regel, att sä sådan styrelse altid skall fungera, så snart konungen på ofvan åhförda sätt blir hindrad utt sjelf regera; Stadgandet skulld eljest naturligtvis icke varit gemensamt för konungens utrikes resa och ör hans sjukdomsförfåll; ty i det förra fallet skulle det ju alltid kunnat på förband medhinnas att anördnå en annan styrelse, om kantat grundlagsstiftarne hade tänkt sig sådant såsom. under några förbållanden -medgifvet. Långt ifrån att konungen skullekuns mn i fall han föreföge en utrikes resa, söm n ärnade utsträcka till tvenne års tids med ahlednitig häraf göra en tillämpning -oi: förväg af 91 S regeringsformen och låta ant ordna en annan styrelse än den i gruhdlågen och riksakten föreskrifna, existerår genom nämde 8 ett slags förbud för honom att längre än ett års tid uppehålla fig utom riket: Stannar han längre än ett år utom ländets gräntor; så måste han underkasta sig äfventyret, att riköts ständer, hokom ohördar, förordna.om. riksstyrelsen efter godtfinhande, hvarvid de naturligtvis. antingen kunna bestämmå någon. tid, fåtom den allra: