Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

sista, inom hvilken de vilja afbida konungens återkomst, eller också genast förklara, att han genom sitt uteblifvande afstått från alla anspråk på tronen, i sfseende på hvilken ständörn då förfoga i enlighet med successionsordningen och öfriga grundlagar. På samma sätt förhåller det sig med det i 92 5 supponerade fallet, eller då konungs sjuklighet fortfarit så länge, att han i tolf mänaders tid sig-icke med regeringsärendena befattat. Så snart konung så betänkligt insjuknat, att hän icke tan vårda regeringsangelägenheterna, måste enligt regeringsformeng S 40 och riksaktens S 7 en interimsregering ovilkorligen anordnås; grundlägsbudet hörom är bestämdt, och hågot slags dispens härifrån eller något medgifvånde, att styrelsen kan och får på något annat sätt anordnås; står ingenstädes att finna, af den helt taturliga grund, ätt grundlagstiftarne icke iänkt sig någon annan styrelse under den tid då konungen kunde: ega förfall. På sämma gång som grundlagsstiftärhe uppstälde. en stark konungamakt, ehuru begränsåd af grundlagen, ville. de icke veta af någon monark blott till titel och värdighet; de ville icke medgifva ätt ett sådant iörhållande skulle inträda, att två personer skulle repregentere det kungliga, oantasteliga, öfver hvarje kleander höjda roäjestätet, så att den ene bure nkmnet och värdigheten, den andre vore i besittning af den kungliga maktutöfningen. Om. nu konung öfver ett örs tid varit så sjuk, att han med regeringsärendena sig icke befattat, då åligger det der lagligen fungerande intefimsregeringen att med anledning häraf sörskilt. sammankalla en riksdag, hvilken, för detta ändamål särskilt vald; erhåller i viss mån befogenheten af en konstituerande försåmliog, i det den .nemligen antingen: kan bestämma, om. man ännu bör afvakta någon tid för att tillse, huruvida konungens sjukdom kån häfvas, eller, om denna sjukdom måste anses för obotlig, särskilt anordna om rikastyrelses, naturligtvis alltid. med iakttågande af successionsordningen och öfriga grundlaga. Denna uppfattning öfverensstämmer icke biottmed grundlagens. tydliga ord, utan äfven--med: dess monarkiska mening; mot hvilken deremiot ett Prinsregentikap, som KAN iragas ut i oändlighet, och som lätt kan föra ned sig tvetydighet, dubbelhet och splittring : många hänteenden och bland annat otvifvelaktigt kommer att medföra: dubbla kungliga : civillistor;: står i den skarpaste och bestämdaste strid. Af hela denna framställning faller det äfven af tig sjelf, att Svenska Tidningen far Jldelös vilse, då den talar om en oförnufig. bokstafsdyrkan, som skulle ur 9158 regesingsformen härleda det påståendet; att rikets ständer, då de om tolf månader sammankomne, skulle kunna, om de finna det för riket ayttigast vara, låta rådsregeringen fortfare, 2iler tillsätta en ny rådsregering eller införa ehväldet (skapa en diktator). Hvad det sistnämda angår, så vore rikets ständer dertill svårligen berättigade, emedan de icke: egde att egenmäktigt upphäfva eller öfverträda någon del af dån konstitutionella rätten; till de båda förra alternativerna, vore de deremöt fullkomligt berättigade, och det synes till och med vara tämligen påtagligt, att grundlagsstiftarne förutsatt, att da skulle vidtaga någotdera af dem, så framt de icke med anledning deraf att konungens sjukdom kunde anses obotlig, beslöte sig för att definitivt uppdraga regeringen åt den närmast arfsberättigade. Vi vilja misnakb, att ännu för några dagar sedan ansåg och Svenska Tidningen det klart, att det vore den sammankallade riksdagen obe: Ttaget att låta interimsre;eringen efter de toif månadernas förlopp fortfarande fungera. Den af artikelförfattaren i Svenska Tidningen åberopade satsen: god domare är bättre Jäa god leg, har föga tillämplighet på den ,I fråga, som här är å bane. När iman ser den Tperson, som på sätt och vis representerar den T högsta domaremakten i landet, ena ögonblicTket Förklåra för ölagligt öcK revolutionärt det samma, som han nästa ögonblick tillstyrker Toch förordar, då kommer man lätt till den I slutsatsen, att det är skäl att med allo makt I sträfva efter goda lagar, men att under detta sträfvande kraftigt hålla på den orubbliga helgden af det bestående lagbudet och icke låta domaren vricka det än till höger och Tän till venster: SNS — Rörande ceremonielet vid gårdagens pleso LAR AAA St DT gy