Aftonbladet – 16 september 1857, sida 2

N. N.? Och svaret skulle i begge fallen måst jblifva detsamma. Kongl. Maj:ts skrifvelse, menar Svenska Tidningen, öfverlemnar till ständeraa att vidtaga författning om rikets styrelse under konungens sjukdom; frågan öm detta bör ske vore just den, som stän deraa hafva att pröfvas; det i skrifvelsen jemväl intagna förslaget, att kronprinsen må utses att föra regerivgen, vore icke nödvändigt eller vä-entligt; öch om Aftonbladet häde så uppfättat K. M:ta skrifvelse efter dess tydliga innebåll, skulle det icke kunnat göra sig skyldigt till det på enahanda begreppsoreda hvilande påståendet, att justitieministerns yttrande på riddarhuset i Februari står i full strid mbd hans anförande till statsrådets protokoll i Septermberp, 0. 8. V. Vi? veta icke, om dessa: påståenden skola tillskrifvas Svenska. Tidningens egen begreppsoreda och oförmåga att lögiskt-uppfatta em skilnad), eller om-de utgöra försök till äfsigtligt fördöljanden äf sanningen för mindre uppmärksamma tidningsläsare.; Den kungliga skrifvelsen innebärj alideles!icke något. öfverlemnande till ständerna att. vidtaga författning, om rikets styrelsesurnder konungeos sjäökdomy i den: mening och utsträckning grundlagen tillerkännerrikets ständer denna rätt efter tolf månaders förlopp, nemhgen: på det sätt de nyttigast finna. Konungen erinrar i sin skrifvelse visserligen om den tt fättighet, som ständerna i detta e efier den nämde tidrymden hafva, ner den således. Och han säger sig iilika under för handen varande förhållanden sc hinder icke böra möta, att nämde ät begge rikenas (menas naturligtvis folkens) sepresentanter förvarade rättighet må med koMogens samtycke utöfvås utan afbidan af den tidpunkt grundlagen — enligt regeringens uppaltning — y terst bestärat. Men, märk väl, tonungen lemmar alldeles icke i. sin skrifvelse det samtycke till utöfning aj ständernas. fulla rått i detta hänseende, hvilket kan sjelf betraktar såsom en utväg och vilkor för att ständerna skulle få komma i denna utöfning. äfven. före den genom grundlagen stadgade tidpunkten. Ständernas rätt enligt SS 91 och 92 i regeringsformen är, att efter tolf månader taga den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna, och det alldeles oberoende, af något konungens samtycke. ..Konungen låter förstå, att dinder icke böra möta för-rikets ständer att med konungens samtycke redan nu utöfva denna rätt, men han lemnar icke sjelf uttryckligen detta samtycke i vidsträcktare mån än, såsom mån kan finna af den proposition, hvarmed skrifvelsen slutar, att rikets ständer må uppdraga åt kronprinsen att i konungens namn föra riksstyrelsen enligt regeringsformen. För hvar och en som kan logiskt uppfatta en skilnad, bör det således vara alldeles klart, att frågan i sjelfva verket nu icke egentligen är den, om rikets ständer skola nu utöfva den rät att förfoga om rikets styrelse under koaungens sjukdom, som enligt grundlagen dem framdeles tillkommer i fall sjukdomen fortfar, utan fastmera den, Huruvida rikets nu församlade ständer skola, oberoende af grundlagens och riksaktens bud, som tydligen bestämma haru rikets styrelse skall föras, så länge konungen icke längre tid än telf månader med regeringsärendena sig icke befatiat, tillmäta sig rättigheten att red konungens saratycke st fta en ler in casu, soma upphäfver grundlagens tillämpaing och öfverlemnar riksstyrelsen åt kronprinsen, honom och ingen annan. Detta är den fråga, som konstitutionsutsköttet nu i första rummet har att besvara. Äro rikets ständer lagligen berättigade till ett sådant beslut, som nu ifrågasättes, är den fråga, som vi i anledning bäraf uppkastat och hvarigenom vi tro oss hafva så tillgäckligt redigt uttryckt. just hvad söm är det vigtigaete tvisteämnet för dagen, att dot äfven borde kunna begripas af Svenska . Tidningen. För öfrigt vilja vi alldeles icke tvis:a med Svenska Tidningen derori, att jä svaret måste blifva alldeles detsamma, hvad de nu församlade ständernas lagliga befogånhet angår, antingen det vore fråga att uppdraga rikets styre:se åt hr N.N. eller åt kronprinsen Då Svenska T:dhingin i sammanhang hätuwed, försöker att förlika justitieministerne ytrande på riddarbuset i Februari med Hank anförande till statsrådets protokoll i September, 2å finnes nan väl, huru nödvändigt det vår att tåga begreppsoredan till Bjelp för att försvara en motsägelse, gom tannerligen icke med rediga. begrepp kan försvaras. Februari, 8å lyder Svenska Tidningens försvar, Jomotsatta sig justitieministern förslaget att i Sannan än gruödlagsenlig ordning uppdraga Tregeringen åt kronprinsen för alla tillfällen då konutigen finge förfall; i September söker ministern bevisa, att ständerna, erligt gällande grundlagar, ega.makt. att, 1 det-nu ihträffade fallet; ätt konungen ej kan: utöfva riksstyrelsen på minst tölf månader, förordniä öm regeringen, För hvar och en, så heter det vidare; som förmår att logiskt uppfatta en RE måste den väsentliga olikbeten emtllan dessa yttranden varå klar. . Såsom man vet, är Svenska Tidningen särdeles stark i att. begagna logiken, nemligen. ååsom medel för taktiken, Det kommer sig aå icke så. noga med bockarne i den förra, blott dö, kuäna tjena för den benare. Justitiesninistetn mMotratte Big vikserligen i Februari förslaget att i annan än grundlagsenlig ordning uppdraga regeringen åt kronprinsen, men han betecknade dervid uttryckligen såI som en grundlagsvidrighet, hvilken han på J det bestämdaste ogillade, icke blott siftandet på förhand af en lag, som uppdroge regefingen åt kKrönhpringen för alla tillfällen då Ty OR ID de an RUDI YK så AN Ra TTR