Aftonbladet – 14 september 1857, sida 2

r något slags ler in casu eller anticipationerk tillämpningen af icke beslutna grundlagsstad-)i ndenn. Vore denna förktaring föllkomligt ppriktig, så kkulie Svenska Tidningen ej kuna annat än på det bögsta ogilla den åtgärd, om nu blifvit vidtögen från regeringens sida; ; fegerigen har det obestudligen tillgr pit 2 exoeptionell utväg, och föreslagit Itkets änder att besluta en lex in casu, hvilken kulle komma att innebära en auticipation å lämpningen af ett till antagande eller förastande vid nästa riksdag hvilande grundsgsändringsförslag. Her saken blifvit i rinaste inån förälidrad derigetiorm, att man för nå skull inkallet interimsregeringen, eller tt åtskilligt blifvit ordsdt om ett slags hårragen. tillämpning af 92 8 tegeringsforfien, nligt hvilken rikets ständer redan nu skulle örordna om riksstyrelsen såsom dem bäst yntes? Regeringen har icke ens stannat vid et tillkännagifvandet, att den för sin de! anåge rikets ständer oförhindrade att fatta ett ärskilt beslut om rikestyrelsens förande — tt tillkännagifvande, hvartill regeringen för frigt icke skulle Varit lagligen berättigad — tan har framlagt ett bestämdt förslag, att riets ständer måtte uppdråga rikssiyrelsen enligt egeringsformen åt kronprinsen. Detta förslag r ju i realiteten alldeles detsamnia, som hvad ir Dalman i Februari och Jum förordade, och m rikets ständer antaga desamma, så stifia le ovedersägligen en lex in casu. Ville Svenka Tidningen nu hålla på konssqvensen, så kulle hon otvifvelaktigt bli nödsaked att på eseringen lämpa alla de vackra epiteter, som won den 5 Juni egnade åt hr Dalman med nledning af hans förslag. EEE EN Vi meddela här det utdrag ur statsrådets yrotokoll, som medföljde den i lördagens) ena till rikets ständer afgifna kungliga skrifrelsen om rikets styrelse under konungens jukdom. : Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför H. M:t konungen uti sammansatt svenskt och nurskt statsråd å Tullgarns slott den 11 September 1857. Närvarande: Hans excellens hr justitiestatsministera Gänther. Hans exc llens hr norske statsministern Due. Statsråden: Wallensteen, jö Gripenstedt, Grefse Mörner, Ulner, Grefve Gyldenstolpe, Anjou, Almqvist, Friherre af Ugglas, Bloch och Manthey. H. exc. hr statsministern för utrikes ärendena frierre Lagerheim, som erhållit K. M:ts tillstånd at begagna den honom vid K. M:ts afresa från hufvadstaden beviljade tjenstledigbet för em angelägen resa i enskilta angelägenbeter till uirikes ort; och från denna resa ännu icke återkommit, var af sådan anledning frånvarande. H. exc. hr justitiestatsministern anmälde i underdånighet — — -— — I Sedan detta ärende förevårit, behagade H. M:t tillkännagifva, att då den sjukdom, hvaraf H. M:t redån någon tid varit besvärad; och hvilken föranledt H. M:t att i Juni månad för vårdande af sin helsa lemna hufvudstaden, ännu icke kunnat öfvervinnas, utan vore, enligt ett af tillkallade läkare afgifvet embetsintyg, hvilket, enligt K. M:ts befallning, skulle detta protokoll biläggas, af den beskaffenhet, att H. M:t, såsom oundgangligt vilkor för, sin helsas återvinnande, är i behof af en fullkomlig hvila under längre tid från alla regeringsomsorger och dermed förenade. själsansträngningar, samt H. M:t af sådan orsak funne sig föranlåten att utan uppskof öfverlemna riksstyrelsen tills vidare åt den i Sverges och Norges gru.dlagar, jemförda med riksakten, stadgade interimsregering, hvarom H. M:t ock vore sinnad att på civildepartementets föredragning nu fatta beslut, ville H. M:t likväl i sammanhang härmed göra til föremål för det sammansatta svenska och norska statsrådets öfverläggning, huruvida ej, med afseende å de olägenheter och lätt uppkommande vådor, som med en så beskaffad interimsregering äro förenade, utväg borde beredas att, så snart ske kan, få riksstyrelsen, för den tid K. M:t af sin nu iråkade sjukdom är förbindrad att densamma sjelf föra, ordnad på ett sätt, som bättre uppfyller omständigheternss kraf och öfverensstämmer med de förenade rikenas både inre och yttre förhållanden, samt huruvida ej för nämde ändamål förslag borde till rikets ständer och otorthisget frametällus vär svgvetegens pråvon gande åt H. K. H. kronprinsen. I anledning af hvad K. M:t sålunda bebagatförklara, afgaf hr justitiestatsministern följande yttrande: Vid detta sorgliga tillfälle, då H. M:t af en så beklagansvärd anledning finner sig, till alla sina undersåtares lifligaste bekymmer och oro, urstånåsatt att sjelf föra regeringen, och derföre förklarat sig sinnad att inkalla den för sådant fall föreskrifna interimsregeringen, är det, enär FH. M:t tillika äskat att höra statsrådets tankar, huruvida framställning till rikets ständer och storthinget borde göras om regeringens uppdragande åt H. EK. H. kronprinsen, min plikt att-i främsta rummet tillse, om för en sådan framställning hinder kan anses i grundlagarne förefinnas. När 1809 års regeringsform stiftades, fans ej någon till tronen genom arfsrätt eller val berättigad prins, och stadgandet i 40 , att, då konungen af sjukdom hindras att föra regeringen, den skall förvaltas af statsrådets ledamöter, var till följd häraf förestafvadt af en då för handen varande nödvändighet. Men grundlagens stiftare förbisågo icke, att ett så beskaffadt styrelsesätt på längd och under alla omständigheter. ej kunde anses tillräckligt betryggande, och-derföre stadgades i 924, jemförd med der 91, att om Konungens sjukdom fortfore af den be: skaffenhet, att han längre tid än tolf månader med regeringsärendena sig icke befattat, det styrande statsrådet skulle vara pliktigt att sammankalla ri kets ständer: och åt dem öfverlemna att om riket: styrelse taga den författning, de kunde finna nytii gast. Sjelfva de ordalag, som härvid blifvit begag nade , utmärka, att detta stadgande afser det fall att konungens sjukdom inträffat och fortfarit unde en tid, då rikets ständer ej äro församlade. De bestämmer den yttersta tid, hvarefter rikets stände; skola ega att sammankomma, för att efter eget godt finnande förordna om. riksstyrelsen, men innefatta ej något förbud för redan: samlade ständer att mec konungens samtycke i ämnet tidigare besluta. Oz än å ena sidan grannisgenheten mot konungen, och å den andra en nödig omtanka, att icke föranled: rikets ständers sammankomst äfven för en sjukdom a RR no RÄNTAN stl -O HP DR OO mm Mm et mh Mm 4 MH MM FAO je dr 4 ER REN Ae ANKA mal je SR bee bete vvvser latt göra detsamma och försvinner med en för sin lilla adoratörs blickar. Min Gud hvad du larmar, Amalia lillav sade den gamla frun litet vresigt, som blifvi .luppväckt af bullret och nu långsamt och hög ; I tidligt återtog -postillan och satte de nedsjunkn