Aftonbladet – 11 september 1857, sida 2

bara på att jag fick klä mig lika dyrbart, och det skall jag också en gång, det är säkert.n Ljudet af en tapetdörr, som öppnades bakom henne, kom henne i detsamma ätt vända sig om; det var en äldre qvin: a, mera tarfligt klädd än den eleganta kammarjungfrun, som inträdde. Friherrinnan är icke hemkommen än?9 sade denna frågande. ; Å Nej! det ser väl. Lovisa... Hvad är det om nu igen ? Lilla Frits har varit så dålig i dag igen, och som professorn sa att han blott, om han blef mycket sämre, skulle ha af de bruna dropparne, så törs jag icke ge hono, innan jag frågat friherrinnan... Söta mamsell Marie, glöm icke att be friherrinnan komma ned, när hon kommer hem. Nej bevars!v sade denna, som i detsamma hörde bullret af en vagn utanför och lyftade å gardinen för att titta ut. Mamsell glömmeret väl inte, för jag har så svårt att komma ifrån honom ? tillade Lovisa ännu en gång innan hon stängde dörren efter sig. q Sådan dum menniska! hon tror bestämdt att friherrinnan icke har annat att göra än att sitta i barnkammaren beständigt; ty det skulle hon väl få göra, om hon kom hvar gång Lovisa anser det för nödvändigt... Men ammor äro då så pjåkiga,, mumlade mamsell Marie, i det hon gick ut. En halftimma derefter inträdde Mathilda. Hon kastade sin mantilj på en stol, innan Marie, som följde efter, hann att aftaga den, och sig sjelf i en soffa, i det hon utropade med en min af förtret: Zz Det är då alldeles horribelt hvad Käter långsamt, man kan bli sjuk af att bara se derpå, och det är då också en ide han fått, att jag nödvändigt skall bevittna hans gamla tänders oduglighet ... Men det är gista gången jag superar med honom :. Eller också får man servera oss med endast sådant, som icke behöfver tuggas... Kom ihåg det, Marie;