Aftonbladet – 9 september 1857, sida 3

Han är riktigt på allvar kär, tror jag, ty härom dagen var det nära att han förgått sig och stälttill spektakel nere i högvakten, då vi, raljerade honom, -och gedan ha vi kommit öfverens att äldrig mera nämna saken . ... Emellertid så såg jag.dem för.några dagar. sedan promenerande i Hurnlegården tillsämmanhs ... det var en händelse att jag kom att gå dem förbi. Tänk dig,iHumlegården midt i vintern, det är fullkomligt Betecknande.n a a Åtminstone mycket oförsigtigt. SÅh! det är intet tvifvel... Tror du man ger sig af ända till Humlegården föratt prata om. väder otch vind? Nej, min bror, fruntimmerna vilja. allt höra. något mera intressant, om de skola följa 0ss ;så långt .. . Emellertid sågo de miguicke, och jag villicke att det skall bli bekant. Men kom nu och låt oss gå fram för att böra hyad det ör som damerna.derborta prata: om så-ifrigt. Jag slår vad att det är någon liten skandal, ett litet; litet rykte, som redan fått fart, och som man. nu hjelper till att rulla vidare, liksom barnen en snöboll, så att det växer och ökas och slutligen blir en lavin, som begrafver den det ängår.n MIT Och detta säger di, som sjelf skapat så många sådana små rykten, sade baronen H., leende åt sin kusins ord. Jag! Hur kan du säga det? svarade Emerik förvånad och stött. Ja, det är verkligen så, tror jag, att alla anse sig lika oskyldiga vid dylika saker; den som upprepar det, den som förvärrar det, och till och med den, hvars obetänksamhet, misstag eller -dumhet. först gifvit det lif; alla käfina sig sjelfva -skuldfria, alla Häfva handat utån öfverläggning, utan att tänka derpå; de. förundra sig blott ur det blifvit-spridt,; och. tvifla alutligen icke ett enda ögonblick