Aftonbladet – 9 september 1857, sida 2

ställex det såscm orimligt, att de skulle vara grundlagligen förhindrade att redan nu fatta ett beslut, hvartill de vore berättigade och förpliktade om ett år, i fåll konungen då fortfarande vore sjut. På en dylik bevisning stödjer: Svenska Tidningen sitt indirekta förördande af planen att kringgå grundlagen och förklarar uttryckligen, att det är berömvärdare att medelst en dylik vidunderlig advokatyr söka stöd för sin mening, än att respektera de hinder, som ligga i riksakten och regeringsformen, som till yttermera visso få uppbära förebråelsen att vara, den förra illa redigerad, den senare nofullständig. Dagbladsinsändaren, som företagit sig att förfäkta samma sak, begagnar i sin uti Dagbladet för i går meddelade artikel till en del samma. argumenter. Äfven.han resonnerar på det-sätt, -att då något absolut förbud icre finnes, för interimsreg:ringen att förr 53 tolf månader. efter..det den .öfvertagit, styrelsen. sammankaHaeriksdag, den: äfven bör anseaha rätt åt rikets ständer öfverlemna att anordna en sannam styrelse -och-att: t. ex. Uppdrsga regeringsmakten åt en prins; d. v. 8. att göra emot 40 och 92 85 regeringsformen och I S riksaktensstridandespropositionery; samt att följaktligen äfvenskonungen sjelf har samma rätt. Insändaren. berömmer. sig af att alldeles ha tillintetgjort .våra-argumenter;:men vid. någor närmare eftertanke borde ham finna, att det endast är några af grundlagens och riksaktens bestämda ,ooh.tydliga. stadganden, som har upplösers tillsett-intetn: Då-det väl lärer vara alldeles omöjligt att förneka, att det fall, som; u inträffat, är jus: det;-som . är förutsatt. i .regeringsformens 40 .S, och då 92: regeringsformen oförtydbart stadgar, att interimsregeringen skall ha fört styrelsen i tolf månader, innan. rikets. ständer på snnat-sätt anordna om riketsstyrelse; är det hardt när obegripligt, huru man kan sätta ibop. någonting. så. tillvrängdt, som att den ifrågavarande planen att-kringgå grundlagen endast afser ätt för någon af grundlagen icke förutsedd händelse inom kortare tid än den längst bestämda (terminus nltimus) fattardet speciella beslut om rikets styrelse, som lagstiftande: kåren kan finna vara för riket nyttigast. Vi undra. högligen,,hvad. det är för-slags stats-. rätt, med hvilken det skall öfverens ämma att låta en i lag uttryckligen betecknad händelse? genom en -tillkommen biomständighet, som icke på ringaste sätt förändrar eller pphäfver det med lagstadgandets förutsättning öfverengstämmande förbållandet, få namn af ett oförutsedt .fall.. Efter. den metoden skulle mon snart sagdt så ofta man ville kunna undvika tillämpningen af en hel mängd grund: lagsstadganden, genom att förklara, att genom den: eller den lilla. omständigheten hade ett oförutsedt fall inträffat; med-afseende på hvilket regering och rikets ständer oberoende af grundlagen kunde fatta beslut. i Rikets ständer ha visserligen vid 1815 års riksdag beslutat att, så länge föreningen mellah båda rikena varar, riksaktens föreskrifter skola gälla framför grundlagens i de speciella fall, då skiljaktighet mellan dem förefinnes; men att derföre. påstå, . att riksakten. upphäft svenska regeringsformens 39 och 40:45; -hvilka-genom riksaktens 7S endast erhållit en med. anledning af unionsförhållandena nödig förklaring -med -afseende--påsvenska statsrådets-samarbete med det norska, är mer än vågadt, så, mycket. mera som de förstnämda paragraferna just åberopas i riksaktens 7 S; men att-dertill ytterligare: vilja yrka, att riksakten skulle ha. supphäfts åtskilliga grundlagsparagrafer, som. med densamma. icke. stå i!den-ringastestrid, -och bland dessa-92 8 regeringsformen, det går så långt in på det orimligas område, att man endast kan häpna öfver slikt. Riksakten stadgar uttryckligen för det bestämida fall att konung dör och tronföljare är omyndig, attien interimsregering skall fungera, intill dess. begge: rikenas represäntanter äro församlade och ha förordnatom regeringen; men att detta skulle innebära något slägs upphäfvande af hvad som finnes i grundlagen . stadgadt med afseende på riksstyrelsen under konungs sjuklighet; torde väl näppeligen på fullt allvar kunna påstås. Här fipnes för öfrigt icke ringaste bestänimelse om den tid, inom hvilken ständerna skola sammankallas, och i detta afseende gäller, för den händelse att konungen: genom sjukdom är hindrad att-re, era, med oförminskad kraft regeringsformens 92 8. Skulle Norges grundlag i detta fall vara något tvetydig, så uppLhäfver den först och främst icke våra grunds lagsstadgånden och för det andra bar regeribgen vid tvenne tillfällen gjort gällande en sådan tolkning af-densamma, som öfverens stämmer Med vår grändlag och riksakt, och norska störtbinget bar godkänt denna tolkning. Då Svenska Tidningen förmenary att en interimsregering är stridande mot grundlagens monarkiska mening,, och Dagbladsihsäridaren lägger särskilt vigt--derpå, att! städgandena i 39 och 40.8g er oraen skulle ha tills kommit endast derföre iatt man, då grundlagen stiftades, ickeegde någon tronföljare, torde det tillåtas ossatt anmärka, att man hos grundlagstiftarrie tydligen märker en bestämd ovilja mötchvarje slags prinsregeribg, och att man eljest, då: rikets ständer vid iden tiden väl voro betänkta på val af-tronföljare; utan -tvifvel skulle ha stadgat någonting om ett åt honom Pat regentskap. — Vi tillåta oss att i detta hänseende citera en auktoritet, söm bör egå vitsord; nemligen konstitutionsutskottet, som i ett för-icke längesedan afgifvet memorial yttrat följande: Regeringsformen af den 6 Juni 1809 inrymmer icke ens; åts tronföljaren rätt att i mellantidsstyrelse deltaga. Man har velat