Aftonbladet – 9 september 1857, sida 2

nedstigandet derur, trampar:i sin klädning, tappar sin stora pirat och är nära att falla sjelf bredvid; — ; så klarna deras ögon och stråla af förtjusning och intresse, visst icke derföre att flanören känner någon skadeglädje — han hafr:det bästa hjerta i verlden. — men dylika händelser äro nödvändiga för hans tillVaro, gifva lif och färg deråts: Hvad skulle man flanera för; om ingenting hände? Det är ändå många dagar, som ingenting af allt det der inträffar, utan man får åtnöja sig med att: beundra någon viss elegant dams vador, som! man sett -hundra gånger förut, och det är suniman af flanörens observationer för dagen: De: hafva intet embetsrum på hvilket de behöfva iffinnä sig, deras embetsrum är öfverallt, deras högvakt eller -hufvidstation är Norrbro — der ni. finner dem lika säkert, somjni finner bronsbilderna i bazarens nischer. De hafva ingen älskarinna, som väntar dem, ingen hustru; och man skulle kunna tro, att de icke enö hafva något hem, ty vid hvilken tid somhelst och på hvilket ställe-somhelst ni promenerar, skall ni finnpfommenerande. före jeder en kohort af dessa ständigt rörliga varelsers 5 i ; Går ni på någon af iteatrarne, på en konsert, på en källarej)ett schweitzeri,; eller tiridet sommar och ni åker ut åt Djurgården, Drottningholm, Haga eller Stallmästargården; eller ni gör en enda gång i ert lif en längre lustfärd ihvart som helst — nåväll: ni akall öfverallt finna dessa lyckliga menniskor, bland hvilkas antal jag sjelf har nöjet att räkna mig. Emellertid tror jag knapt att jag vågar rangera mig bland dessa eleganta flanörer af god ton, som endast igenfinnas på stadens fashionabla promensder, ty mig skulle ni kunna möta — i fall ni vågade er så långt — lika väl i gränderna på Söder och Ladugårdslandet, i bergen på Kungsholmen, på Nya väx!