Aftonbladet – 9 september 1857, sida 2

plockerska, hvilken i samhället nu spelar samma rol, som de usla fragmenterna i--hennes korg inneha bland massan af förnödenheter till vår komfort ech lyx. Både hon och henknes vämjeliga fånget stå på lägsta trappsteget af elände och förnedring innan förintelsen och förvandlingen, och man tycker att hon sjelt hvilket ögonblick som helst är mogen att samlas af döden — denne grossör i benplockning. Min konstige kamrat, som nyss visat mig det förgångnaiställetför det närvarande i hennes trasiga korg, visar mig äfven serien af de orediga tankar, som ensbuteljsbränvin framkallat bos henne sjelf, der .hon sitter i. sitt usla kyffe. Det är han som leder, mitt dagdrifveri, och det är slutligen han som för mig diken färämbilder — episoder ifrån ockholms gator och pr; ch hybblen. a gränder, Ppalatser o Nåväl! Hvem är då de amerlige flanör sjelf? frågar ni. ring berg 5 Jo, min nådiga, det är den störste, den outtröttligaste flanör jag känner, han heter på mäålares, bildhuggares , författares och poeters — med ett ord, lila stollars språk, Fantasi, men jag och andra förståndiga menniskor anse honom icke vara någon annan än den bekante Le diable boitevx, bVarom ni sär kert hört talas. IL Två qvinnor. (Några scener.) na Det är i afton mottagning hos excellenjen G. Hela våningen är fullt eklärerad. En ad af ekipager rullar derifrån, ty man stannar qvar till supån. För 8 dagar sedan var en stor och lysande pal, och konvenansen fordrar att man i afton