Aftonbladet – 9 september 1857, sida 2

rådande åsigterna, så bör det icke vara insändaren obekant, att norska regeringen förnyade gånger bemödat sig att få den helgd, bvarmed den 2. k. odelsrätten ännu är i Norge omgärdad, afskaffad, och att motståndet emot en liberal reform i detta hänseende der icke utgått från regeringen, utan från bönderna. Då insändaren till slut hotar, att helasvenska statsrådet skulle komma att nedlägga sina embeten, om rikets ständer icke skulle godkänna det grundlagsbrott, som det ligger honom så mycket om hjertat att statsrådet skall tillstyrka, så behöfver man lyckligtvis icke taga så illa vid sig öfver detta Höt. Vihafva nemligen uti justitiestatsministerns för några få öänndör sedan på riddarhuset högtidligen afgifna förk aring den bestämdaste försäkran, att konungens nuvarande rådgifvare omöjligen kunna tillstyrka en så beskaffad utväg som insändaren förordar, men som justities ministern sjelf uttryckligen betecknat såsom olaglig och fevolutiönär. ?Då insändaren och flera med hotom nu synas -helt ochhållet hafva glömt detta justitieministernsyttrande, hvilket till punkt och pricka öfverenstämmer med vår mening, skola vi i morgon uppfriska deras minne genom att fullständigare återgifva detsamma. Vi torde då äfven få tillfälle att vidröra ett och annat, som ännu återstår att säga i detta ämne: