Aftonbladet – 25 augusti 1857, sida 3

VV 0 MM MM MMM NN JR kostaten hafva uteblifvit, de främmande trup percas ockupation fortfar, och den påtänkta demonstrationen mot Neapel har aldrig satts Ji verket, utan att några upplysningar erhålJlits om, hvarest skälet härtill är ätt söka, äfven om det är lätt att gissa till, att Italien är offret för Englands förbund med Österrike och Frankrike. En ny Tresnirg i Neapel, i förening med en vidt utgrenad rammansvärjning i andra italienska stater, har ändtligen helt nyligen visat, huru litet det system, hvarefter Italien regeras, förmår att betrygga den allmänna ordningen och derigenom äfven Europas lugn, och detta skulle dock vara de italienska regenternas endå förtjänst, den enda undskyllan, som stormakterna kunna förebira Å för sin overksamhet i strid mot gifna löften! Å Det har således icke varit någon brist på maÅterial till en diskussion härom. Men härtill f kommer dessutom, att lord John Russell personligen förbundit sig att taga sig an Italiens sak. Under det han för icke så länge sedan uppehöll sig i Sardinien, utgjorde han den medelpunkt, omkring hvilken dö liberale samläde sig, och han lemnade dem med löftet, att han skulle göra hvad på honom berodde för att lyfta Italien ur dess förnedringstillstånd; men han har svikit de förhoppningar man satt till honom. Den utlofvade diskussionen om Italien har alldeles icke hörts af, och -föfst nu, vid aessionens slut, då det ej kan blifva fråga om att genomdrifva någonting af betydenhet, och då ingen engelsman sysselsätter sig med något annat än det ostindiska upproret, tvisten i Konstantinopel om Donaufurstendömena och förlikningen i Osborne Törst i detta yttersta ögonblick påminner han sig Italien och de löften, han gifvit det. Det var i underhusets möte den 14 dennes, som de italienska förhållandena vidrördes af lord John Russell, dock endast tillfälligtvis, i det han först efter ett vidlyftigt anförande om de faror, som Donaufurstendömen2s förening skulle medföra för Turkiet, öfvergick tillett vidrörar.de af Italien. Han inskränkte sig dock endäst till att beklaga, att påfven under sin vistelse i Bologna afslagit hvarje anhållan öm reformer, hvaraf följden måste blifva, att franska och österrikiska trupper fortfarande komma att qvarstanna i Kyrkostaten, samt uttalade den förhoppningen, att regeringen städse måtte använda sitt inflytande på att få dem återkallade derifrån; men förhållandet mellan Sardinien och Österrike samt tillståndet i Neapel förbigick han alldeles, och öfverhufvud äskade han inga förklaringar sf ministeren, hvilken derföre, likasom underhusets medlemmar, lemnade hans strödda betraktelser utan uppmärksamhet. Den nuvarande 8Bessionen har i allmänhet utmärkt sig för en anmärkningsvärd tystnad rörande Englands utrikes förhållanden och alla vigtigare politiska frågor, och det nya underhuset har till punkt och pricka följt den vink, som Times -gaf det under valen, nemligen att det nu icke var rätta tiden att föra politiska diskurser eller arbeta på genomdrifvandet af whigpartiets konstitutinnella teorier, om hvilka nationen icke det ringaste bekyrarade sig, utan att det gälde att beträda en annan bana och uteslutsnde fästa blicken på de många praktiska frågor, af hvilkaslösning folket väntade en förbättring i sina materiella omständigheter. Man har allmänt antagit, att förlikningen i Osborne åstadkoms genom underhandlingar direkte mellan Frankrikes och Englands suveräner, men le Nord upplyser, att drottning Victoria alldeles icke bevistat öfverläggningarna om Donaufutsteridömena. Inalles egde tre sammankomster rum mellan ministrarne; endast vid den första och gista ar dem var franske kejsaren närvarande, PORTUGAL. Den unga prinsessa, som är bestämd till Portugals drottning, väntas i slutet af denna månad till Lissabon. Den kongl. flottilj, som skall afhämta henne, är redan utrustad. ITALIEN. . . De lombardiska tidningarne berätta, att mazzinisterna haft en ny sammankomit i Genua. Uti de italienska staterna cirkulerar en upp: maning att bilda en nationalkomitå, men den har ingen framgång, emedan folket uppgifvitd hoppet att genom dylika medel rädda Italien från förtrycket. Felix Orsini, en af Mazzinis fordna anhängare, men som på senaste tiden alldeles brutit med honom, synes eftersträfva att blifva partibufvudman, och har utfärdätt, ett programm: Indipendenza italiana, Unital; republica. RYSSLAND. Angående den seger, som Schamyls trupper vunnit öfver ryssarne, berättas uti en korrespon); dens från Konstantinopel af dön 10 dennes följande: Sefer pascha harispetsen för 10,000; man tillfogat ryske generalen Philipson ett hederlag vid Kubans Under Sefer paschai kommenderade Mehemed bey (ungraren Ban-: bys) ochf. d. belgiske öfficeren Stankajewitsch. Ryssarhe jägades tillbaka öfver floden Kubab samt förlorade 8 kanoner och 64 trosshästar. Äfven ryske generalen Rudanowsky har lidit ett nederlag vid stränderna af Kaysu. Urider det att ryske generalen Nikolai med första armåkåren företog en koncentration vid fort Wasdwigensky, besatte general Rudanowski. med vetstra flygeln af ryska hären, fästet Cerkey vid floden Kaysu, för att derifrån företaga en rörelse mot Bartumay. Emiren Schamyl angrep honom uti denna position med en styrka af 25,000 man, bestående af tscHetschensiska ryttare, något fotfolk och 20007yska desertörer. Anfallet var ytterst häftigt, och Rudanowski blef med stor förlust tillbakakastad öfver floden Kaysu, samt nödgades draga sig tillbaka till fort Cerkey. Under det denna strid försiggick sysselsattes ryske gerieralen Niöolais kär af Schamyls förste löjtnant Häg2y Murat. Resultatet af denna glänsande seger är att ryssarnes förbindelser mellan Keplar och Derbent blifvit afbrutna och att Sohamyl eröfrat tio fästen, hvilka blifvit under loppet af 12 år anlagda af ryssarne, -med outsägliga mödor och stora förluster af folk. Dessa vIg. jatA RA RT ERSEEEEEE RER EE tila Förr Åh DM