Aftonbladet – 25 augusti 1857, sida 3

län 1 bondeståndet väckta motioner, att rikets ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det K. Maj:t t täcktes genom utfärdande författningar dels bestämma, att såväl de extra domare, hvilka, då -ordina rie domare är hindrad, förordnas att bålla ransakI ning i brottmål, som de i vissa domsagor tillförord-; nade ständiga brottmålsdomare skola åtnjuta rese-; ; kostnadsersättniog och dagtraktamente till lika belopp, som för härdadshöfding i gällande reglemente! I stadgadt blifvit, dels förklara, att d:n häradshöfdingar enligt kongl. kungörelsen den 13 April 1850; Å tillkommande ersätining för skjutsoch dagtrakta-; . mente till skrifvarebiträde skall beräknas enligt gällande resereglemente. N:r 22. Afstyrker af grefve A. E. von Rosen hos ridderskapet och adeln väckt motion om utarbetande af förslag till ny patentlag. UTRIKES. Dagens utländska post har medfört tidnin-; gar från London af den 18, Paris, Brissel och Berlin af den 19, Hamburg af den 20,; Iseamt Köpenhamn af den 22 dennez. FRANKRIKE. Monitören för den 18 dennes innehöll en llång lista på utnämningar inom den diplomatiska kåren, bland hvilka den vigtigaste är grefve Raynevals till sändebud i Petersburg i stället för grefve: de Morny, hvilken i anledning af kejsar Alexanders kröning ristlidet år dit:ändes, men för länge sedan återvändt till Paris. Rayneval har hittills varit sändebud i Rom och förnämligast ådragit sig uppmärksamhet genom sin promemoria om de italienska förhållandena och i synnerhet om förhållandena i Kyrkostaten, enligt hvilken italienarne lära vara alldeles omogna för någon större frihet än den, hvaraf de äro i besittning. Det är förmodligen detta dokument, som han har att tscka för sin befordran. Journal des Debats, fäster uppmärksamheten på, att lord Palmerstons förklaring i underbuset rörande Donaufurstendömena afgjort en fråga, som hittills ansets tvifvelaktig, nemligen huruvida Preussen och Sardinien äro berättigade att deltaga i förhandlingarne om Wallachiets och Moldaus organisation. Då premierministern yttrade, säger tidningen, att de sex makterna gifvit sitt samtycke till annulleringen af valen i Moldau, har han med detsamma medgifvit, att Preussen och Sardinien hafva samma rättigheter som döfriga deltagarne i pariserfördraget att göra sina åsigter gällande i denna fröga. Bland de nyligen skedda befordringarne inom hederslegionen omtalas äfven hr Thouvenels upphöjande till storkors. Af undseende för England och Österrike lärer dock utnämningen icke vara offentligen tillkännagifven. ENGLAND. Näppeligen har på många år någon parlaMentssession gjort så litet väsen af sig som den, hvilken nu inom kort skall afslutas. Den korta seger, som oppositionen vann, då hon med få rösters öfvervigt genomdref ett misstroendevotum mot regeringen i anledning af det kinesiska kriget, efterföljdes af ett fullständigt nederlag, då lord Palmerston upplöste parlamentet och vädjade till nationen, och från den tiden hafva ministerens motståndare visat stor försagdhet och modlöshet; likasom endast för skam skull hafva de klandrat ministörens handlingar, men tyckas ej hyst ringaste hopp om att kunna komma till styret. Disraeli, Gladstone och Roebuck, som tyckas ej kunna fatta orsaken till lord Palmerstons popularitet, hafva flera gånger framkommit med motioner, som antingen tagits tillbaka eller med stor majoritet blifvit förkastade, öch sjelfva det ostindiska upproret har med sin storm spårlöst gått förbi regeringen, oaktadt hon icke kan fritagas från att hafva fortsatt sina företrädares usla system och oaktadt allt synes antyda, att hon låtit den största sorglöshet komma sig till last, ända till. dess upproret brutit löst. Ufiiderhuset har! icke velat låta lord Palmerston umgälla, att ban vandrat i de gamla fotspåren; det förklarade sin tillfredsställelse öfver, att rustningarne bedrefvos med ifver, så snart regeringen fått underrättelse om de indiska truppernas. uppror, och tories visade sig alldeles: vanmäktiga vid omröstningen om Disraelis motion, hvilken, såsom bekant är, gickl ut på, att en kongl. kommission skulle afsändas till Ostindien för att undersöka förhållandena derstädes, samt att en proklamation från drottningen skulle tillförsäkra de indiska undersåterna religionsfrihet : och kronans besydd. Den gången stodol; tories alldeles ensamne, och det visade sig ini tet spår till den koalition, som under förhandlingarne rörande det kinesiska kriget stälde ministeren i mino.iteten. Lord John Russell, -hvars återval till och med under nå-Å? gon tid var tvifvelaktigt till följd af hans uppträdande i det upplösta parlamentet, afhöllj? sig icke allenast från att understödja opposi-! tionen, utan slöt sig till och med rent af tilll) regeringen, i det att han föreslog den mini-! steriella adressen till drottningen, hvari un-! B Ls e I dörbuset afgaf försäkran om. sitt bistånd till det ostindiska upprorets undertryckande. Då underhusets liberala elementer fått en så be-Jt tydlig förstärkning vid de nya valen, var det naturligt att valreformen skulle bringas åbane; men den lemnades dock åter åsido, då lord Palmerston påyrkade dess uppskjutande till nästa session med löfte, att han då sjelf skulle inkomma med ett förslag, likväl utan att på minsta sätt antyda, huruvida hans reformbill skulle gå så långt, som majoriteten önskade. En tredje sak, som hotade att bereda lord Palmerston svårigheter, var frågan om judarnes tillträde till parlamentet, hvarpå de liberale lägga utomordentligt stor vigt. fverhuset förkastade för fjerde gången billen om parlamentsederis förändring, hvilken lika många gånger gått igenom iunderhuset, och det såg någon tid ut som om detta skulle på egen hand vilja afgöra frågan, då ministåren icke ville gifva något bestämdt löfte att göra hela sitt inflytande gällande för att genomdrifva denna reform i öfverhuset; men oaktadt lord Palmerston i i i åsot sådant löfte. erston icke ville gifva nå NA jEN RR kr NR ARR 0 BR fan fört nen AN nn al