Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 2

Article Image
Cederschiöld, men landtmarskalken vägrade proposition på ett sådant yrkande, och ståndets majoritet ficx ej visa, huruvida ;en instämde uti detta yrkande eller ej. Dock :orde br Cederschiölds mening ej: der delats ? många, ty Kvarken det parti, som hsde -sgrat dea 10 Juni, eller motpartiet, som ämade segra den 8 Augusti, syntes vilja göra sig mödan med en sträng grundlagstolkning. Nu var det likväl icke fråga om anslag till ortsättande eller fullbordande af en förut bez.utad och påbörjad bana, såsom t. ex. jernvägarne i Skåne och Westergötland, på vilka man redan hade tagit på band; man hade ock i stånden visligen aktat sig att göra söderteljebanans anläggning till ett rikets änders särskilta beslut, innan frågan om jelfva anslaget till den förekom; utan beslut om anläggning och anslag skuile i allmänhet -tiag i ett sämmanhang och i sarorma utsträckring. Det vär alltså en alldeles ny fråga, som förekom hos rikets sänder, af den natur att, Om den bifölls af två stånd och afslogs :? två stånd, den kunnat förfalla utan rubbning af äldre beslut och utan att någottvång förefanns, att vidare beslut i ämnet måste attas, enär intet hindrade att saken kunnat förblifva vid hvad der förut var, såsom om den, eller jernvägen, aldrig varit satt i fråga. Jerigenom kunde nemligen ej värre hända, n att Södermanland fått tillsvidare såsom uttlls berga sig utan jernväg bäst det gittaie. I så oträngdt mål i synnerhet är det vådiligt och vidrigt att fatalistiskt vädja till ler äfventyra lotterispelet. i. ett utskott me-Jelst den förseglade voteringssedeln, såcrom högsta instansen och såsom högsta potensen af all den intelligens, som belöper sig på 300 svenska representanter. Hr Cederschbiölds grundlsgstolkning torde derföre väga lika mycket som mängdens och mera än landtmarskalken grefve Hennin Hamiltons, så länge-grefven ej har bättre skä för sin propositionsvägrav, än sin enskilta, godtyckliga åsigt, att frågan ej fick förfalla, emedan regeringen måste hafva svar af ja eller nej på sin anslagsfordran, ooh så länge grefven ej visat sig bringa urser enahanda tillämpning t. -ex. punkterna om anslag till bangårdar och verkstäder i hufvudstaden, i afseende på hvilka ds särskilta stådden beslutade olika eller ingenting, och som fätt förfalla utan handläggning af förstärkta utskottet. Då anslagsfråga ej bifalles, utan får förfalla, stannar man alldeles icke i villrådighet om resultatet, som är ett ganska tydligt af. slag. Om två stånd bevilja ett större anslag och två stånd ett mindre, så kan man tänka sig, att en medelproportional finnes, eller att en sammanjemkning efter det ena eller andra alternativet kan ega rum. Men om två stånd bevilja något anslag, vars sig större eller mindre, och två stånd bevilja intet anslag, så blir alltid medelproportionalen noll och sammanjenskning omöjlig. I förra fallet kan förstärkt utskott behöfvas, i senare fallet är det öfverflödigt, då ej särskilta omständigheter dertill tvinga. Såsom sagdt är, återstår det att se grefve Hamiltons bättre skäl eller att lefva i den tron, att grundlagen måhända åter fått en knuff, vådlig såsom prejudikat för framtida jernvägsoch andra stora anslagsfrågors behandling, ehuru för tillfället just i grefvens tid ett godt handtag åt dev sedermera segrande sidan. Måbända komma äfven borgareoch bondestånden en gång att få sina ögon öppnade för vådorna af den nu beträdda banan, och säkerligen skola de icke sakna fog till klagan öfver en sådan behandling af beskattnings-, bevillningsoch statsskuldsättningsfrågor. vo KaroppåosltaruttstnRÄr SöarsårikåN ME ett ögonblick lemnas alldeles derhän, hvilketdera som efter olika åsigter varit rättast och nyttigast för landet, riddarbusets beslut den 10 Juni, då med 171 röster emot 122, således med 49 rösters öfvervigt, Söderteljebanan örkastades, eller riddarhusets motsatta åtgörande den 8 Augusti, då af 204 voterande emot 130, eller med 74 rösters öfvervigt, smtea bana gillades, och må: blott frågas, om konduiten anstår riddarhuset. Att såsom i borgareståndet, der vid första voteringen majoriteten för Söderteljebanan. var tämligen snapp, en eller annan röst kunde utfalla anaorlunda: vid andra voteringen, då majoriteten blef ännu knappare, hvilket ej bevisar styrka, det är ej något ovanligt eller att undra på. Men att i ett.och samma stånd, vid en och samme riksdag, med endast två månaders mellsntid, majoriteten blifver minoritet och minoriteten majoritet i så hög grad, att de båda opinionerna ömsom göra sig gällande, med en skilnad af 49 och 74, tillhopa 123 röster mellan den mening, som gäller första gången, och den m -tzatta maning, som gäller andra gången, och det utan att någon den ringaste diskussion i ämnet under mellantiden försiggått, hvarunder Några nya skäl kunnat göra sig gällande för en förändrad öfvertygelse, detta blifver för riddarhuset, så länge det lefver, eu skandal. Oberoende af sakens utgång frågar man: misstänksanit å ömse sidor: huru ha vederbörande så plötsligen ock så i massa kommit till en annan öfvertygelse? Är den kommen ofvanifrån genom höga ingifvelser. eller gudomliga uppenbarelser om det son för fäderneslatidet är nytligast? Eller hvarifrån 21 PER En

20 augusti 1857, sida 2

Thumbnail