Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 2

Ja ja, den gången glömde sig lilla fröken; men det var väl så försynens vilja, eljest hade jag ej suttt :här nu och sicke egt en syster heller, som erkänt mig; jag hade troligen då varit simpel matros, ty jag hade ej då fått någon väckelss att läsa. Så länkar Gud allt. . Any och Ernst sutto länge qvar. Ändåtligen följde! ban; sin syster hem och gick sedan till sitt logis; ty oaktadt alla Amys protester hads han hyrt sig rum ute i-staden. Carlina deltog ej i: det samtal, som modren och Cecile, öppnade om den unge mannen. På det hela bade de-tyckt om honom. Blott rostinnan tyckte att han nästan alltför snart ble? bekant med dem, något. som: hon nu efteråt ej tyckte så väl om som förut. Det gifves vissa reglor, som man icke följer, men som man sedan liksom ett linierpapper försöker på det redan skrifna, och då befinnes att ingen enda rad vill passa in, Först då finner man, att det der linierpapperet skulle användts när man skref och ej efteråt. Nåh, hvad tyckte du om Carlina?, frågar de Amy, sedan de väl kommit utom dörren. Åbjo, så der tämligen. Hon är litet taatt af sig. tillade ban, på det att Amy i sin fver ej i ett nu skulle berätta Carlina, att han var förtjust af hennes oskuld och behag. Tafatt? . i. Ja, du känner henne inte. i. Carlina tafatt? Den gladaste, lifligaste flicka nan kan tänka sig, och med goda kunskaper ch hufvud till pä köpetio Hufvudet bör väl ej komma på köpet, krattade Ernst; ty det är ändå det, som, du san ej neka det, är hufvudsaken.n F Den lilla disputen slutades ej förrän de stanade vid Amys-gård och Ernst lemnat henne.. Majorskan på Kraninge. En djefvul i menniskohamn, sade majorkan till sin kammarjungfru, en bedragare, in nedrig bedragare, en djefvul, hvars like j finnes i skapelsen. Och till honom skulle ag lemna affärer ... Häradshöfdingen sade, tt alla bandlingarne äro falska, så till namn!